DEL 7

Det slocknade en stund framme på scenen, för att roddarna skulle bära fram fem vita pallar som de tydligen skulle ha i nästa låt, som påstås vara deras bästa. Show Me The Meaning Of Being Lonley. Det hände inte så mycket under låten, men det var jättefint att lyssna på live. Sedan blev det mörkt igen. Kanske de satt stilla under hela låten för att värma upp och spara krafterna till nästa låt.

Den var Larger Than Life, och började med att Nick gled in på benen, och alla började dansa. Den låten är jättecool och de gjorde den bättre än jag någonsin hade hört den förr. I mitten av låten så drog ljudet ner, och det blev jätteutdraget. Sedan började några lampor att blinka bakom dem så att man knappt kunde hålla kvar ögonen på dem utan att tappa tråden. De dansade samtidigt som lamporna blinkade och det såg jättehäftigt ut! Sedan slutade lamporna blinka och de ställde sej och klappade, vilket fick publiken att följa med i klappningen. Sen började de dansa igen.

Ljuset släcktes åter ner. Nästa låt var en låt från deras nya album. Siberia. Det är något av det finaste jag någonsin hört. Det föll vita snöflingor ner på scengolvet och Brian började sjunga. De stod en stund i början ovanför den lampbelysta trappan och sjöng, men sen gick de nerför trappan och Nick sjöng och sedan begravde han sej själv i röken från rökmaskinen. Sen var även den låten slut..

Jag slängde en blick på klockan. Än så länge var den bara tjugo i tio och Backstreet Boys fortsatte med All I Have To Give. De hade bytt om igen och alla bar hattar på huvudet. De dansade sitt speciella dansnummer till låten och Nick tog av sej hatten när han började sjunga. Herregud så snygg han var! Håret stod på ända av all svetten vilket bara gjorde honom snyggare.

Jag kommer aldrig med ord kunna beskriva denna kvällen. Publiken skrek jättemycket när de dansade med sina hattar och även detta numret tog slut. I början av As Long As You Love Me, som var deras nästa låt satt de på de vita pallarna, och Howie sa:

-          We are always coming back to you!

Och ännu mer jubel bröt ut. De klappade händerna där de satt på de vita pallarna för att få oss att hänga på. Och det gjorde vi med. De hade fortfarande sina hattar på sej och tillhörande kläder som de hade i sin förra låt. Hela Globen klappade händerna högt ovanför huvudet. Jag undrade om det skulle stå någonting om detta i tidningen imorgon. AJ sa:

-          Ladies?

Men bara några gav ljud ifrån sej.

-          I said; ladiiiies?

Då hördes publiken mycket mer. Sen började de sjunga den fina hiten I Never Break Your Heart. De andra dansade i bakrunden när en av dem stod stilla och sjöng. Kevin lade en jacka på AJ inna låten precis började ta slut. Det kunde

ha gått en timme nu. Nej, det fick inte ta slut!

-          Heeeeellooooo!

Nick stod framme och log med hela ansiktet mot oss i publiken.

-          How are you? frågade han och skrattade. Sen började han prata med oss. Det mesta förstod jag men det var lite som jag inte förstod också.

-          - You know what, before we do this next song, you know, I wanna ask you guys a couple of questions for a quick.

Sen började han locka på oss att skrika. Han ville att vi skulle skrika för honom innan vi skulle lämna Globen denna kväll. Så den högra sidan av Globen fick föra lite oljud, sen blev det den vänstra sidans tur. Alla skrek! Och sedan gav han alla i mitten en chans att göra sej hörda. Sen frågade han oss om vi kunde slå handen i luften för honom och skrika

någonting ifrån Just Want You To Know-videon.

-          Yeah! This is Just Want You To Know! vrålade han. Och samtidigt som musikvideon spelades dansade även dem till den.

Brian stod uppe vid trappan och sjöng medans alla de andra stod där nere, och Nick spelade elgitarr till låten. En del in i låten efter bridgen så gick Brian ner ett steg för trappan och hoppade ner hela vägen. Samtidigt som hans fötter slog i marken smällde en raket av, och det var hur bra som helst! Sen sprutade gnistor i stora vågor ner från taket. Och de fortsatte med låten. När den var slut lyste ljustrappan i rosa och lila. Och i taket lyste gröna lampor och Backstreet Boys sjöng en av de finaste låtarna i världen. Crawling Back To You. AJ satt på trappan och de andra stod ovamför och sjöng. Jag såg i de stora skärmarna att de var supersvettiga.

”We give everything that we have in our career to them.”

De hade de sagt I videon Homecoming: Live in Orlando. Och det gjorde de verkligen. De gav oss allting. Och de slutade inte.

Fortsättning följer...

DEL 6

Sedan gick Brian fram till Nick som man hörde lite i bakrunden eftersom han småspelade lite på sin gitarr. Nick viskade i Brians öra att han ville spela Climbing The Walls. Och så började han spela, och Brian pratade med oss ända till han själv var tvungen att börja sjunga. Han sa att vi skulle sjunga med honom. Alla jublade, och ännu mer när Brian frågade: 

You promise?

Låten var fullkomligt underbar. Jag önskade att den kunde vara förevigt. En känsla fanns inom mej var som om Globens väggar skakade. Sedan bytte lamporna i taket färg igen till ljusblå och vit som färgerna i just den här musikvideon. Shape Of My Heart. 

Nick gjorde så fint solo. Mitt i konserten gick mamma ifrån för att köpa Popcorn. Låten senare kom hon tillbaka med två Cocacola och två Popcornkartonger. När hon kom in till mej igen sa hon:

- Ojdå! När man kommer in här efter att ha varit där ute ser man att det är jättemycket svavel här inne.

Det hade inte jag märkt. Det var jag glad för också. Nu när jag var här skulle jag inte ta mina ögon ifrån dem. 

Jag tog en dricka och en papperskartong. Samtidigt som jag åt av mina popcorn rev jag av småbitar av kartongen som jag slängde på golvet. Jag vet inte hur länge jag gjorde det men jag var så spänd fortfarande att det inte skadade att riva i lite papper.

Nästa låt var The One. De hade bytt om och gav järnet i denna låten också. Någonting sa mej att de skulle göra det hela denhär kvällen. Nick hade på sej svarta fingervantar, en svart och röd t-shirt och svarta mjukisbyxor. Brian hade en röd och vit-randig skjorta under sin svarta kavaj, och svarta byxor. Kevin bar en svart mössa och en röd tröja. 

Och en hängande kedja de på svarta jeansen. AJ hade på sej en cool keps och även han körde med svart och rött. 

Likaså Howie. The One tystnade och publiken tjöt: 

- I STILL! när de hörde introt på nästa låt.

Jag sjöng med i varenda låt som de spelade. Jag ville absolut inte titta på klockan, Jag ville aldrig någonsin att det skulle ta slut. Men jag visste att det skulle dröja innan de skulle vara tvugna att lämna scenen. 2004 hade jag sett 

A-Teens och de hade bara sjungit tre låtar.

AJ ropade: STOCKHOOOOLM! Och frågade om vi kunde skrika. Publiken skrek förstås och ännu mer när de hörde början på den kommande låten som var I Want It That Way. De hade ingen speciell dans till låten vilket inte gjorde mej någonting. 

- ONE, TWO, THREE, FOUR! skrek Nick och tittade sedan ut i publiken som om vi inte kunde skrika högre. 

Hela publiken sjöng med i refrängerna. Och både vi i publiken och Backstreet Boys gav till tjut ibland. Efter låten, hördes applåder så att det skrek i öronen. Själv klappade jag händerna så mycket jag bara kunde. Det gjorde ont 

men jag klappade ändå. Tänk om jag hade gått miste om dethär. Jag hade inte överlevt.

Fortsättning följer...