En vecka avklarad på praktiken.. Fyra kvar. Jag står ut men det hade kunnat varit roligare. Om till exempel barnen fattade vad jag sa.

När jag öppnar munnen avslöjar jag mej själv och då vet dom att jag inte är likadan som dom. Så kan jag tänka mej att dom ser det. Dom ska va glada att jag inte kommer ifrån Malmö. Jag tror som såhär att ska jag jobba med barn i framtiden ska det vara i en skola. 6-9 år gamla.

Det gick så otroligt bra på Helgedalsskolan, när jag praktiserade där. Gud vad jag saknar det. Gamla fina minnen från den bästa platsen jag varit på. Och så fick jag ju Rasmus därifrån. Glad att jag fortfarande har kontakt med honom och fortfarande träffar honom   

Har suttit och skrivit på brev med au pair grejen, när jag kom hem. Nästa steg är att författa ett omfattande brev som familjen ska fastna för och välja just mej haha.

Tar ett tag att göra allt som behöver göras för att ens vara en godkänd sökande. Pew. Men tålamod.

Vill jag nåt så fixar jag det.

Om en vecka är jag nere i fina Skåneland igen. Ska bli kul att se allas ansikten  

Puss 

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Jaquelines födelsedag! Lilla gumman fyller 13!  

Minns henne som bäst som den lilla ljusa lintotten, som alltid busade runt. Som dansade till Kylie Minogue och alltid sjöng och hade uppträde.

Jag minns också när hon var sjuk och lades in på sjukan. Hon åt ingenting, och blev svag. Men när jag kom med mina misslyckade maränger jag hade gjort i kafét jag praoade hos, så började hon äta igen   

Vi fick se henne bli starkare igen, och det är nåt jag alltid kommer komma ihåg. Det var hemskt att se henne så svag och inte kunna göra mycket alls. Men det var otroligt att se henne växa igen efter detta.

Hon och jag delar mycket, och hon kommer alltid betyda mycket för mej för hon är världens finaste syster!

Jag älskar dej Jaqueline Persson  

Har suttit och hållt på med au pair grejer nästan sen jag kom hem nu. Och jag kom hem vid klockan sju. Ingen ledig tid över huvud taget idag. APU och direkt efter det jobbet. Är riktigt trött. Måste snart gå coh lägga mej med tanke på vilka hemska tider jag har fått.

Men jag håller på med att fylla i tusentals frågor om mej själv, visar upp bilder, berättar om mej själv, skriver om hur mycket childcare experience jag har, och gud vet allt. Och det är lite mer lockande haha  

Tittade på världskartan innan på förskolan. Det såg så långt borta haha! Ett helt år. Kommer bli länge, ifall det blir av, men det skulle vara skitkul   Jag har fått en preliminär intervjutid och då ska det mesta vara klart. Sjukt spännande detta, haha. Vill det så gärna. Annars hade jag inte suttit kvar här än  

Det känns som att det är lite smått på G...  

Förr i tiden handlade det mycket om skillander mellan människor. Skillnad om pengar, kläder, religion, klass-skillnad. Lite av det sitter nog fortfarande kvar. Allting är inte jämlikt som det kanske borde vara.

Man märker skillnad vid mycket.

Pengar som man tjänar, eller även bara stämplar som singel eller i ett förhållande.

Säjer det allt om hur en person är?

Kanske man borde slänga iväg stämplarna ibland, så att man ser människan som står bakom stämpeln? Annars kanske man går miste om nåt riktigt bra bara för att man såg stämpeln före man såg människan. 

Denna söndagen va lite roligare än vad söndagar brukar vara. Enligt mej iallafall. Ställde klockan och gick upp vid kvart över 8. Gjorde vid mej och åt frukost, sen gick jag ut till bussen där jag fick vänta typ 45 minuter mer än vad jag hade tänkt. Till slut kom jag iallafall iväg och åkte till stan och träffade fina Sofia   Vi fikade två gånger, pajer och smörgåsar, gick i Gallerian och i andra affärer. Lärde känna varandra ännu bättre än innan och fick många skrattanfall! Mycket kul dag  

Imorron börjar fem veckors praktik bland småungarna, vi får hålla tummarna, och direkt efter det blir det sportlooov!

En av många bilder som vi tog      

Äntligen hemma med en tallrik mat!

Har varit i skolan till halv 3, åkte direkt iväg och jobbade, sen fick jag rusa därifrån till bussen för att hinna in till aupair-mötet inne i stan klockan 6. Och jag hann, ganska precis. Det var lite problem i början för larmet tjöt och dörren gick inte att få upp. Men sen när vi kom in var det verkligen intressant. Tjejen som berättade hade själv varit i Mineapolis, Minnesota. Och allt hade gått jättebra för henne. Hon berättade precis vad som gällde, och hur man skulle gå till väga om man inte trivdes o.s.v Dom fyra första dagarna kommer man att bo på ett 4-stjärnigt hotell i New York. Jag typ dog när hon sa det. Och så får man käk, och träffa en massa andra aupairer. Man kan ta en guidad busstur för typ 30 dollar. Fyfasen vad jag blev taggad. Vill verkligen till den staden. Och jag behöver tänka på vad jag ska gå för någonting på högskolan när jag kommer tillbaka till Sverige så detta kommer ge mej tid att tänka på om jag verkligen vill arbeta med barn sen.

Så nu känner jag att jag gjort steg 1. Nu är det påväg! TJOHO! 

När vi träffar en ny person och fastnar för denna leder detta ofta till ett förhållande. Man kan komma att älska allt som har med denna personen att göra. Dennes hår, ögon, personlighet, humor, kläder, längd osv.

Man vill vara med denna personen alltid och man vill visa för alla vem det är man träffar.

Men ibland tar det slut och om den andra då skaffar en ny partner undrar man hur hon kommer att vara. Kommer hon att påminna om mej?

Har vi något slags mönster när det gäller personerna vi ’dejtar’? Har vi något speciellt att gå efter?

Dejtar vi egentligen samma person om och om igen?

Eller, om det var ett svårt avslut på förhållandet, väljer man kanske att träffa någon som påminner så lite som möjligt om den förra partnern. Vad är det som gör att vi dejtar just dessa personerna, och måste vi bryta det mönstret och träffa någon helt annan för att få det att funka?

Många tankar idag   

Vänskapen. Det säjs att den ska vara klarsynt, men kärleken blind.

Med mina kompisar har vi alltid hittat sätt att ha kul, även om vi inte gör något speciellt. Men kan vänskapen ta slut utan att någon behöver göra något? Kan det sluta med att man sitter tillsammans och tittar på gamla bilder av allt man gjorde förr? Kan det vara slut där? Finns det kanske inte mer än så?

Eller är det det som kallas att glida ifrån varandra...?

Egentligen, för att en vänskap ska hålla så måste man investera i den lite då och då, för det håller inte bara av sej själv i sådär 10 år, utan att man gör nåt ibland och bara somnar ifrån det.

Sitter i skolan och ska läsa in lite av ett ämne jag aldrig läste på min andra skola, eftersom att jag bytte. Pedagogisk ledarskap. Snart käk, och sen blir det svenska där det nu är sagt att vi ska redovisa en bok som typ ingen har läst, eftersom vår vikarie som vi hade i ett halvår aldrig sa det till oss. Yey alltså.

Slutar tidigt idag iallfall. Pluset på min dag