Hej!

Tänkte skriva lite om helgen som varit när jag va hemma i Kristianstad.

I torsdags var jag hemma och fixade matsäck och packade till alla innan vi skulle ta planet från Arlanda.

Sen åkte jag till Rotebro och hämtade Jaqueline och Adam. När vi hade tagit planet, flygbussen och tåget så stod pappa och väntade på oss i stan med bilen. Han körde oss hem.

Den dagen hände inte så mycket eftersom klockan redan var 20.00 när vi kom hem. Förrutom att jag fick min första present. Väldigt fint armband!

På fredagen så väckte Adam mej och Jaqueline vid 9 så gick upp och åt frukost. Sen vid 1 så åkte jag in till stan för skulle möta Helen. Jag skulle visa en väska jag tänkte önska mej i julklapp.

Satt och väntade på henne tills hon kom, och hann träffa Caroline inne på HM. Kul att ses igen!

När vi var inne och kollade på väskor så ringde Victor mej ifrån min gamla klass. Han och Linus va i stan så dom ville träffas en liten stund, o de ville jag såklart med!   

Så dom kom in på Åhlens. Det va riktigt kul att se dom igen, saknar faktiskt klassen lite.

Gick på stan lite med Victor sen när Helen åkte hem. Pratade om livet. Sen skulle han till gymmet så jag tog bussen till Wendes där jag skulle lämna gamla böcker. Tyvärr var det ínte någon klass kvar...

Annars hade jag gärna träffat alla. Men Anders var kvar. Min gamla samhällslärare.

Skolminnen dök upp när man kom dit. Det känns som det va så längesen man var där. Och dit har man gått varje dag 5 dagar i veckan i 2 år. Gått, cyklat, åkt buss. Träffat människor. Usch ja, det är hårt.

Pratade lite med Anders sen åkte jag hem igen. Käkade middag hemma sen så kom Nicce ganska direkt och hämtade mej!   

Vi åkte direkt till Konsum och köpte julmust, chips, dippa, cheeseballz och choklad, namnam.

Sen åkte vi hem till honom och åt tacopaj och sen tittade vi på Idol. Och sen efter det spelade vi Wii. Och efter det spelade vi nåt fotbollsspel på datorn, de va fett kul.   

Åsså blev det presentöppning även där.

Snacka och lyssna på musik och sen blev det sova.

Nästa dag skjutsade Nicce hem mej vid halv 12 när vi lämnade Rasmus på badhuset.

För vi skulle ha kalas hemma och sen skulle Nicce och Anton komma klockan 4 igen, när släktingarna me kommer.

Det va riktigt kul faktiskt! Åt mat, tårta, chips, spelade spel, lyssnade på musik och så. Sen vid 9 tjatade jag om att vi skulle dra. För jag Anton o Nicce skulle ut sen, men först skulle vi hem till Nicce och sminka oss tänkte vi. För om man klädde ut sej eller liknande skulle vi komma in gratis på olearys sen. Anton va så lagom full, så han somnade i soffan medan jag sminkade honom haha.

Sen sminkade jag Nicce, och sist mej själv. Vi blev skitsööta   

HAHA!!

Sen åkte vi in till Biljard. Träffade Madde och Max som skulle me in. Och Björn, som inte skulle me in.

Plus nårra nya. Där inne träffade vi också nårra, kul att se Kristianstad igen   

Var dock inte så många ute som man kände igen faktiskt. Sitter alla hemma nuförtiden?   

Och alla biljardbord var upptagna så det blev bara pingpong spelet med Nicce, och så bjussad på det mesta i baren.

Klockan ett när det stängde åkte vi till Olearys. Där inne träffade jag Felicia och Caroline. Och Martin, Poulsen, Macke Dehn och så vidare.

Gick mellan alla bord hela tiden eftersom alla tydligen inte kunde sitta tillsammans.

Sen stängde det också vid 3 och jag satt i baren och drack briska. Då kom Henke och sa hej och hejdå. Typ. Ja. Mmm.

Sen körde Nicce Anton hem till mej så skulle vi sova över. Men först blev de lite tårta eftersom lilla Anton var hungrig. Hahaha.

Nästa morron käkade vi frukost och sen lite senare när jag fått bort mitt svarta kladd från ansiktet sen gårdagen kom Nicce. Han lämnade min vinterjacka och så var vi nån timme tills pappa sa att vi skulle till farmor och farfar.

Sen tog han Anton me sej, och det var jättetråkigt att säja hejdå igen. Men tiden kommer gå snabbt. Saknar dock pojkarna redan. Va skulle ja gjort utan dom?   

Sen åkte vi då till farmor och farfar och va där typ 2 timmar, fikade och tittade på deras nya hundvalp. Riktigt svinsöt.

Efter de åkte vi till Max och beställde mat. Käkade hemma, packade ihop grejerna sen satte vi oss i bilen och åkte mot Malmö flygplats.

Lika jobbigt att säja hejdå varje gång. Vem det än är till. Om det är till mamma, eller nu är det pappa, kompisarna, syskonen. Var man än är så är det för långt till den andra.

Det är krossande... Det tar på en. Det är jobbigt. Det är sanningen, och den kan man inte stoppa undan och hoppas att den försvinner.

Men försöker titta på det bästa ändå.

Det är mindre än 2 veckor tills Anton, Fia, Ida och Felicia kommer hit, och efter det är det typ 2 veckor tills jag åker ner igen. Och till nyår kommer vi att va nere ungefär tio dagar. Det kommer bli fett.

Jag längtar   

Lite bilder:

Söta Bertil =)

Wendesgymnasiet <3

Påväg hem från skolan

Jaqueline och Elsa =)

Nicce och hans present! =)

Wiiiii!

Wiiii!

Årets första julmust! =)

Lojsan och Maddish!

Jag och Adam på kalaset =)

Jag och Nicce =)

Anton och tårtan!

Marcel =)

 Systerpuss =)

Isabell och Jaqueline

Presenten jag fick av Nicce. En av dom, haha =)

En full sovande sminkad Anton

  Fail bild men rolig   

 Bästa   

Såhär söta var vi när vi gick ut!

Kusin   

Alla stora idoler och förebilder har ju börjat nånstans eller hur   

Ur Idol har många hittat en bra väg. Det är ett känt program med många tittare. Man syns och folk får upp ögonen för en.

Det är ganska coolt när man tänker på hur utvecklingen sker, egentligen.

Först är man precis som vem som helst. Grannen, killen på kebabrestaurangen, gymmet eller kanske frisören.

Sen visar man sej, visar vad man kan. Fler och fler tittar och fastnar för vad dom gillar.

När man sen ger sej ut på egen turné och står på sina egna ben så känns det inte som att man är som alla andra längre.

Lyckas man behålla båda fötterna på jorden så är man ju fortfarande sej själv. Men det kan vara lätt att sväva iväg.

Och även om man är sej själv så blir världen omkring en inte den samma ändå.

Privatlivet försvinner och du kan stå inhägnad vid t.ex en signering för att vem som helst inte längre kan träffa dej.

Med många fans skulle det lätt kunna bli hysteri om 150 stycken vill träffa samma person samtidigt. Det går inte. 

Jag beundrar dom som fortfarande är jordnära och håller kontakt med sina vänner och sånt. Vissa tror att dom kan göra vad som helst utan att skada sej själva. Men bara för att dom blivit kända är dom ju inte gudar   

Det finns så många som knarkar ihjäl sej, och många av dom är riktigt kända stjärnor från TV och musikvärlden.

Min Danny har varit med om ganska mycket på sina 5 år som han hittills funnits i musikbranschen, och han är fortfarande den sorts människa som jag vill vara. Som jag ser högt upp till.

Han har sina vänner, han har sin familj, han har sin musik och han är underbar mot alla som förtjänar det.

Han är bara så guldvärd    

Sitter och funderar på vad jag arbetade me i skolan idag. Jag fick i uppgift att kolla statistiken över ungdomsvåld. Om det ökar eller minskar, vilka som blir drabbade och så vidare...

Det jag hittade tyckte jag nästan var lite läskigt.

Både barnmisshandel och ungdomsvåld ökar mer och mer under åren. Och våldet blir råare och råare. Man nöjer sej inte med att bara skada. Man skadar för att döda.

Läkare och kirurger hittar mer och mer frakturer och fler punkterade lungor. Det man ofta blir utsatt för om det är riktigt våld är att man blir slagen till marken och man sparkar och hoppar på huvudet!

Lyssna bara på den meningen?!

Vad är det som är fel?!

Hur kan man göra så, nånsin? Och gå vidare med sej själv?!

Hur blir det så fel i huvudet på en att man KAN?

Jag tycker det är äckligt att bara tänka tanken, helt seriöst.

Usch.

Vad händer med världen?

Sen funderade jag på en sak som mamma sa.

Kan det vara så att ju bättre vi har det - ju sämre blir det?

Hon berättade att när hon var liten så fick hon dela rum med sin lillebror. Man blev tvungen att respektera varandra, trots olika åldrar. Dom levde då ganska tätt nära varandra, vilket gjorde att dom har blivit mycket nära idag.

Idag har alla egna rum, med egen TV, egen dator, egen mobiltelefon.

Alla stänger in sej på sina rum och är för sej själva. Då glider man lättare ifrån varandra och skapar en större kontakt med internetvärlden istället för att umgås med folk i det verkliga livet.

Så när det utvecklat sej såhär och man snart inte ens kommer behöva ta upp mobilen för att läsa det nya smset, hur kommer det utveckla sej vidare?

Till det bättre eller det sämre?

Tack för mej.

Sitter i skolan på svenskan och ska skriva om en dag som betytt mycket för mej. Så jag valde att skriva om i söndags. Jag är fortfarande så otroligt lycklig över den dagen.

Hur stor är chansen att man får biljetter till en grej man verkligen vill just denna dagen, och att allting som hände faktiskt hände?

Där kommer det med tajmingen igen!   

Tänk om inte Robin och André hade kommit dit, de hade kanske inte hittat dit alls. Då hade dagen slutat så väldigt annorlunda.

Jag hade kanske fortfarande träffat Danny. Men vem vet?

Första gången jag var där träffade jag honom inte.

Man vet inte hur någonting blir förrän det händer. In action.

Jag tror inte att någon kan veta det.

Se bara på honom som har sagt ex antal gånger nu att jorden ska gå under.

Första gången var jag lite rädd... Andra gången hände det heller inte, och heller inte tredje gången. Det är dessa tre gångerna jag minns. Vet inte hur många gånger han har sagt det innan.

För att majaindianernas kalender går ut ett visst datum 2012, betyder det att jorden kommer gå under då?

En kalender kan ju inte vara föralltid. Någon gång måste den ta slut.

Någon gång kommer nog jorden att gå under också. Eller solen att slockna, eller något sånt. Men jag tror nog det kommer ta lite mer än 1 år. Det hoppas jag verkligen iallafall för jag har tänkt att leva några år till   

Jag tror också att man måste drömma lite galet om galna saker ska hända. Drömmar är viktiga. En dag när du inte ens tittar så hittar dom sin väg till dej.

Heeeeeej!

Jag e så sjukt lycklig nu så jag måste skriva av mej!

Va ute o krattade löv när Bella ringde, sen ringde hon igen, och frågade vad ja skulle göra ikväll. Och eftersom ja inte visste så frågade hon om ja ville följa med till True Talent för hon, Jossan och Alice hade en fjärde biljett till mej!

Det ville ja absolut så ja sprang o duschade direkt o slängde i mej en macka, sen gick jag.

Tog ett tag att komma fram men när ja kom så va Alice och Jossan typ längst fram i kön, vilket gjorde att vi fick väldigt bra platser. Efter ett tag kom också Bella, som suttit fast i bilkö. Vi åt massor me kanelbullar och sen kom Danny ut för han skulle signera lite åt dom som ville. Så givetvis var man ju framme. Haha, han fattade inte att han skulle sajna min plånbok... Tror han tänkte tjuva mej på lite pengar   

Titta va mysig han är.... MMMM!

Iallafall sen halv sju blev vi insläppta till våra platser, programmet var väldigt bra.

Under en paus såg vi Andre och Robin komma in! Blev fett glad!

Har ju gått i samma klass som Robin i två år och det var fett längesen vi träffades, så jag hoppades på att träffa honom senare!   

Allting slutade med att det stod mellan Pernillas båda tjejer.. Tråkigt för henne.

Det blev Linnea som fick lämna True Talent ikväll.

När det va slut så letade jag upp Robin direkt, snackade lite, och så tog vi alla kort med honom och André   

Sen träffade vi Jonah, stod o snackade me honom ett rätt bra tag... Om livet.. Tänder, tandproblem o.s.v Typ sånt man brukar prata om *host* haha.

Haha fruktansvärda bilder men de får man leva med   

Tog bilder med honom allihop, sen träffade vi Danny igen. Han hade inte tid att ta kort med en var så vi tog en gruppbild ihop   

Sen sa vi hejdå till honom, och sen gick vi fram till scenen och träffade Sofia. Hon kom springande fram till oss. Och vi alla kramades och sa att vi tyckte hon var bäst , för det är hon ! Hon och Dimitri !

Jag sa att de va andra veckan i rad för mej, och att vi hade träffats förra veckan med. Verkade som att hon kom ihåg   

Sen sa vi typ hej och lite till till Gonza och Dimitri.

Sen kom ordningsvakten och körde ut oss. Men de gjorde inget, jag hade fått allt jag ville, haha!

Mötte Robin o André ute i hallen sen vid jackorna och eftersom vi skulle vänta på Bellas pappa typ 10-15 minuter så stod vi o pratade med dom tills han kom. Och lite efter det också haha. Pratade lite gamla minnen med Robin, gamla goda tider, haha   

Sen visade han oss ett videoklipp han o André hade gjort påvägen dit, dom hittade typ inte, så dom gjorde en så kallad "spökvideo" hahahaha. Sen visade vi honom bilden Danny lagt ut på dayviews idag. En liknelse mellan Robin och en haj. Hahha, han tyckte inte det var likt alls!

Sen pratade vi om att ja hade flyttat till Stockholm och blablabla..

Sen fick vi gå till bilen så vi fick säja hejdå till dom. När jag kramade André hejdå så sa jag: Krya på magen nu! Med tanke på att han inte mådde så bra i Idol i fredags   

Han bara hahahaha, klia mej på magen? Ska jag..? Klia mej på magen? Hahaha.

Misstolk   

Men det var en riktigt kul kväll, tack som fan!

Tjoo!

Har vatt i Centrum med Adam idag och köpt presenter till kalaset han skulle på. Sen åkte jag o lämnade honom på Lek och Bus i Infra City, sen skulle de inte gå nån buss på aslänge, så jag började gå o hittade en väg hem   

Sen har största delen av kvällen bestått av godis och Sex and the City. Fan vad jag älskar det. Det kommer fram så otroligt smarta saker som man typ aldrig har ens tänkt på.

En av mina favoritquotes i filmen är denna översatt till svenska.

"Kanske är det så att vårat öde formas utav våra misstag som vi gör. Vad skulle forma vårt liv om inte de fanns? Om vi aldrig ändar kurs någon gång i livet kanske vi aldrig bli förälskade, eller skaffa barn och familj.

  årstiderna ändras, så gör också städerna.

 Men det är skönt att veta att dom som du älskar alltid finns i ditt hjärta.

Och om du är lycklig lottad - bara en flygresa bort!"

Älskar också avsnittet när Carrie pratar om timing. Hon har verkligen en poäng.

Är timing allt? Om jag hade vaknat 10 minuter tidigare idag hade mitt liv sett annlorlunda ut då? Det kan komma att bli så fel!

Den rätta personen kan komma med det rätta budskapet, i helt fel tid! Hade samma sak hänt tidigare eller senare hade det påverkat resultatet i slutändan.

Hade man gjort en handling annorlunda skulle hela ens liv kunna vändas upp och ner. 

Är varje sekund kontrollerat och överbevakat av ödet? Är allting redan bestämt? Eller är det bara något random som händer, varje dag?

Kanske om jag inte var på ett visst ställe en viss tidpunkt ett exakt datum kanske jag aldrig hade träffat mina fina vänner, kanske jag hade gjort något helt annat. Och kanske skulle erbjudandet att träffa dom aldrig mera komma?

Då hade jag haft helt andra vänner, helt andra minnen att se tillbaka till & ett helt annat liv.

Värt att tänka på   

Hej!   

Hade matte imorse, va riktigt segt att gå upp ur sängen tidigt.. Blir mörkare och mörkare på morronen, och segare och segare att gå upp   

Sen gick jag hem och hade hål i nårra timmar. Lagade pasta och tittade på 7th Heaven. Blivit en vana på onsdagar   

Sen fick jag nästan springa tillbaka till skolan för jag tittade för länge på TV... Det slutar typ en kvart innan jag börjar, och jag brukar gå en halvtimme innan jag börjar, sååååå..   

Men hann faktiskt.

Sen var det samhällsprov. Gick ganska bra tror jag! Och Ulrika bjöd på godis.

Sen gick jag hem igen vid tjugo i 2 för då slutade jag.

Känns som ja har gått fram och tillbaka hela dagen, haha.

(Gammal bild)

Sitter här nu och kollar TV och äter nån söt smet i brist på godis.

Ska nog laga käk om ett tag.

Pusshej!   

Hejsan hoppsan!

Idag har det varit riktigt jäkla ruggigt och kallt. Skulle inte förvåna mej om snön kommer snart faktiskt.

Slutade skolan redan vid ett idag, det var skönt! Sen tog jag bussen hem och övade på samhällsprovet tills imorron med mamma. Hoppas det kommer gå. Men det är så många svåra ord som inte en kotte skulle behöva lära sej asså! Om man inte är politiker, då måste man visst kunna ett eget språk   

Pizza och mys inne idag, det är det bästa med detta höstmörkret.

Antar att det är ungefär lika mörkt och grått i Kristianstad. Får väl se när jag kommer ner om lite mer än en vecka!   

Tiden går faktiskt ganska snabbt mellan gångerna.

Får typ för mej att dom ska glömma att jag kommer, så dom planerar in annat och så kan vi inte ses. Men så hoppas jag verkligen inte att de blir, haha!

Bajskorv att Fia åker till Stockholm när jag åker ner.. Lite sådär dålig tajming. Sen när jag åker hem igen nästa söndag är det knappt 2 veckor till the fantastic 4 kommer hit!   

Ska bli gött och fylla år!

Men 20 bast! Blir ju nästan lite åldersnojja här...

Börjar längta efter lussekatter, pepperkaksdeg och julmusik nu asså. Men som sagt, tiden springer så snart är det dax!   

Måste bara lära mej att du inte är en hel årstid. Inte ens julen. Du kanske var, men du kan inte va det längre.