Sitter och funderar på vad jag arbetade me i skolan idag. Jag fick i uppgift att kolla statistiken över ungdomsvåld. Om det ökar eller minskar, vilka som blir drabbade och så vidare...

Det jag hittade tyckte jag nästan var lite läskigt.

Både barnmisshandel och ungdomsvåld ökar mer och mer under åren. Och våldet blir råare och råare. Man nöjer sej inte med att bara skada. Man skadar för att döda.

Läkare och kirurger hittar mer och mer frakturer och fler punkterade lungor. Det man ofta blir utsatt för om det är riktigt våld är att man blir slagen till marken och man sparkar och hoppar på huvudet!

Lyssna bara på den meningen?!

Vad är det som är fel?!

Hur kan man göra så, nånsin? Och gå vidare med sej själv?!

Hur blir det så fel i huvudet på en att man KAN?

Jag tycker det är äckligt att bara tänka tanken, helt seriöst.

Usch.

Vad händer med världen?

Sen funderade jag på en sak som mamma sa.

Kan det vara så att ju bättre vi har det - ju sämre blir det?

Hon berättade att när hon var liten så fick hon dela rum med sin lillebror. Man blev tvungen att respektera varandra, trots olika åldrar. Dom levde då ganska tätt nära varandra, vilket gjorde att dom har blivit mycket nära idag.

Idag har alla egna rum, med egen TV, egen dator, egen mobiltelefon.

Alla stänger in sej på sina rum och är för sej själva. Då glider man lättare ifrån varandra och skapar en större kontakt med internetvärlden istället för att umgås med folk i det verkliga livet.

Så när det utvecklat sej såhär och man snart inte ens kommer behöva ta upp mobilen för att läsa det nya smset, hur kommer det utveckla sej vidare?

Till det bättre eller det sämre?

Tack för mej.

Sitter i skolan på svenskan och ska skriva om en dag som betytt mycket för mej. Så jag valde att skriva om i söndags. Jag är fortfarande så otroligt lycklig över den dagen.

Hur stor är chansen att man får biljetter till en grej man verkligen vill just denna dagen, och att allting som hände faktiskt hände?

Där kommer det med tajmingen igen!   

Tänk om inte Robin och André hade kommit dit, de hade kanske inte hittat dit alls. Då hade dagen slutat så väldigt annorlunda.

Jag hade kanske fortfarande träffat Danny. Men vem vet?

Första gången jag var där träffade jag honom inte.

Man vet inte hur någonting blir förrän det händer. In action.

Jag tror inte att någon kan veta det.

Se bara på honom som har sagt ex antal gånger nu att jorden ska gå under.

Första gången var jag lite rädd... Andra gången hände det heller inte, och heller inte tredje gången. Det är dessa tre gångerna jag minns. Vet inte hur många gånger han har sagt det innan.

För att majaindianernas kalender går ut ett visst datum 2012, betyder det att jorden kommer gå under då?

En kalender kan ju inte vara föralltid. Någon gång måste den ta slut.

Någon gång kommer nog jorden att gå under också. Eller solen att slockna, eller något sånt. Men jag tror nog det kommer ta lite mer än 1 år. Det hoppas jag verkligen iallafall för jag har tänkt att leva några år till   

Jag tror också att man måste drömma lite galet om galna saker ska hända. Drömmar är viktiga. En dag när du inte ens tittar så hittar dom sin väg till dej.