Vilket gäng man va innan, ingen va osams, ingen va ens fiende.

Alla var bara tillsammans och det va så det alltid skulle vara. Trodde man. Trodde jag :P

När jag berättar för nån om saker som hänt, minnen.. Så säjer jag alltid, 'det var några år sen! Det var längesen nu...'

Vad var det som hände?

Efter att åren har gått har man tappat bort nästan allihop. På ett eller annat sätt. Dom som var ens bästa vänner då trodde man skulle vara det för evigt. I vått och torrt, bara för att det var så man hade sagt. Men dom försvann, sen träffade jag nya. Vissa var så bra att jag behöll dom och tog åt mej av dom! En del av dom har även dom försvunnit! Vi måste inte ha blivit ovänner, vi har bara glidit ifrån varandra. Varför har jag ingen aning om.

En flickvän eller pojkvän kan ha kommit emellan och sen har en hel vänskap försvunnit. Hur många år den än ha varit och hur tajta man än har varit så är den som bortblåst, och kommer aldrig bli densamma igen.

Nu finns ju alla 60 mil ifrån mej, men till dom som verkligen visat sej under åren varit sanna vänner är det skönt att veta att dom bara är en timmes plan-resa bort :)

Niklas Svensson

Anton Stahl

Josefin Molin

Jannice

Jonte

Felicia Rönn

Heeeeej!   

Ligger i sängen under min fina nya ljusslinga som hänger över min säng. Var i centrum med mamma och Adam idag och köpte den, och ett par mysiga strumpor, bland annat. Behövs när det börjar bli så kallt. För varmt är det inte längre! Både halsduken och vantarna har plockats fram nu.

Brr...   

Fick ett meil innan att om jag var först till kvarn så skulle jag fått åka till True Talent imorron, till direktsändningen. Men eftersom jag inte får nån pling i mobilen när jag får meil och inte sitter vid datorn 24/7 så kollade jag meilen lite för sent. Typiskt ibland, hade vart kul att gå imorron.

Chattade lite med Robert därifrån nyss. Adam e typ galen i honom, men det förstår jag. Han e grym! Han och Sofia. Mmmm, bäst.   

Tror jag ska ta mej en liten walk i stan imorron, var längesen jag var där. Synd att bara sitta hemma när det finns stan att gå till ibland   

Helgerna är så olika, här umgås jag mest med familjen. Hemma hade jag inte en dag ledig till att vara hemma, haha.

Men nu är 3 av 4 biljetter bokade hit till mej om mindre än en månad.

Längtaaaar!   

Och om en vecka och fyra dagar ska jag ner till Kristianstad och träffa alla underbara igen! Synd att avståndet ska va så jävla långt... Men det blir ganska ofta ändå.

Man vet inte hur det ska börja och inte hur det ska sluta, men däremellan kan det hända fina saker   

Life is what happens when you're busy making other plans.

Varför låter allting så mycket bättre på engelska?

Jag har liksom ingen aning om vad jag gör i framtiden, vet inte om jag vill bo på samma ställe hela mitt liv. Det KAN jag inte veta.

Och det känns ganska bra att inte veta.

Allting kan hända. Allt.

Jag vet inte var jag hittar mej själv om tio år. I stockholm, tillbaks i Kristianstad, i USA?

Framtidsplaner kan man ha utan att behöva veta var man kommer vara sen. 

Jag lever livet dag för dag. Tar det som det kommer.

Det känns bäst så.

Puss och kram