Det har som vanligt hänt en del saker sen jag skrev senast. Jag är dålig på dethär..   

Förra måndagen fick jag nycklarna till mitt nya ställe. Min etta på söder, och jag älskar den. Jag har bott här en dryg vecka och det mesta har redan hunnit komma på plats. Jag vill verkligen tacka alla som har hjälpt mej att flytta, bära saker & sätta dom på plats. För dag ett stormade det som tusan. Det behövdes fler händer, starka armar och bilar för att få upp allting, och det tackar jag för! Det blir daglig motion att springa upp och ner för tredje våningen, men så blir det när man väljer balkong före hiss   

Jag stortrivs här iallafall, och jag känner mej verkligen hemma. Jag trodde det skulle vara lite läskigt på kvällarna, men här finns inget som skräms. Det är mina saker och min lägenhet. Jag trodde också att jag skulle känna mej sjukt ensam. Men det är kul att ha besök, men det är skönt när dom går hem. Haha.. Det kanske kommer att ändras.

Och från en sak till en annan;

Jag undrar. Om där fanns en person som man aldrig riktigt kom överens med, och denna dök upp i ditt liv titt som tätt överallt, hur gick det när denna slutligen försvann och du slutade oroa dej över saker?

Man kanske inte kände denna personligen men den försvann inte förrän ni båda gav varandra ett leende eller en vänlig gest. Jag undrar om det så man blir av med sina personliga spöken? 

Det kanske är samma sak som med riktiga spöken, (om dessa finns.) Visst är det så att man ska visa att man känns av det, sen släppa det fritt. Och då försvinner dom.