Jag jobbar på olika förskolor i kommunen och hoppar runt väldigt mycket. Det är det kanske ingen som vet eftersom det var så länge sen jag skrev någonting här. Något över huvud taget. Men så är det iallafall. Och varje dag får man se barn och leka med barn och försöka sej på att förstå hur dom tänker när dom gör saker. Och som jag minns det var det inte längesen man var där själv. En liten tjej på 5-6 år som snart skulle börja skolan. Allting var nytt och spännande och man ville prova allting. Varje rast i skolan klättrade jag i träd och på ställningar, det var det bästa jag visste. Att klättra. Jag och mina kompisar brukade leka land och rike också. Och hinderbana. Jag minns dom första skoldiscona och hur man flyttades uppåt i klasserna. Jag började på 'den stora skolan' och innan jag visste ordet av var vi på besök på väskolan och hälsade på, för snart skulle det bildas nya klasser och vi skulle börja där tillsammans. Det kom nya roliga ämnen som hemkunskap och slöjd. Sen dess vet jag inte riktigt vad som har hänt. Skolan är slut, studenten är tagen, jag fyller 22 i år och tiden har bara runnit iväg. Och det vet jag att den kommer fortsätta att göra så, ta vara på varenda minut som livet bjuder på. Gör något bra av det. Ta för många bilder, skratta för mycket, berätta för någon vad den betyder för dej, håll någons hand. Var inte rädd för att ta chanser.

För nästa gång du sitter ner och funderar på tidens gång kanske det är för sent att göra just det som du vill göra.