Jag har äntligen fått en lägenhet och flyttar in på söder den första november! Eller ja, någon dag efter lär det väl bli eftersom det är mitt i veckan. Jag är skitglad för detta har jag väntat på och velat länge. Jag vill bara hemifrån. Och nu är det typ en och en halv månad kvar. Så det får bli Ikea någon gång i oktober och inhandla allt som kan tänkas behövas.

Jag var vikarie på min gamla skola idag, påtal om något annat. Jag gick där 0:an till 5:an, och nu har det blivit en förskola istället. Jag kom ihåg mer och mer ju längre in i huset jag kom. Hur det såg ut i varje rum, överallt när jag gick där. Det var som att se sej själv vandra runt där inne, med dom som då var mina så kallade faddrar, mina fröknar och mina kompisar jag skaffade mej då. Jag såg framför mej hela klassen när vi skulle gå två och två i led påväg upp mot matsalen. Jag kom ihåg så mycket. Men allt såg annorlunda ut där inne. Där ute är det ganska mycket som var sej likt. Jag kom ihåg precis vart vi brukade bygga våra kojor, vilka träd jag brukade klättra i. Den förbjudna sidan av skogen. Det var en konstig känsla. En glad, tror jag, men ändå en lite nedstämd och konstig känsla. Det är snart 16 år sen jag började på den skolan. Det är så längesen. Och så tänkte jag på allt som hänt under dessa följande åren, det är så mycket. Man har gått vidare så många gånger, från olika skolor, från olika kompisar, från olika situationer.

Jag tänkte att, jag hade inte haft nåt emot att vara liten igen.. Det som var då kommer aldrig nånsin igen. Jag kan inte ens se det framför mej, det som då var, mer än det jag ser framför mej när jag själv är nära stället. Och det har jag nog inte tänkt på. Det är det som gör mej lite lessen. Så snabbt det går, snart har det gått ytterligare 16 år och då är jag 38? Usch fyfan, hemska tanke. Så that's it. Jag har gått ut skolorna, utbildat mej till barnskötare, vikarierar på min egen skola och nu ska jag flytta hemifrån. Det händer grejer. Ta vara på tiden FÖRHELVETE!