Hallå!

Nu ansåg jag mej själv tillräckligt frisk för att gå till skolan igen. Slutar om knappt två timmar.

Skönt   Blir väl hem och mysa med katten sen. Och laga kääk.

Om man skulle ta och skaffa lugg igen. Hade det i somras när jag hade halva håret blondt. Men sen tröttnade jag på att klippa den hela tiden så nu har den blivit lång igen. Tros om det?

Nu är det bara skola denna veckan med innan APUn börjar. I fem veckor på ett dagis i Rotebro. Då kanske jag blir lite klokare på om det är det jag verkligen vill jobba med sen.

Känner mej rätt skoltrött, alltså. Inte så konstigt egentligen. Men jag längtar till det som kan hända efter studenten. Aupair. Är så sugen.

Nu drar jag på sista lektionen!

Puss!

  (HAHAHAH)

Tjo!                                                                                                                                        

Har legat i sängen i två dagar och mått kasst. Är riktigt förkyld. Men med min älskling Ipren har ja nu orkat mej upp och gjort vid mej lite. Snön har lagt sej lite smått där ute igen. Känns lite som aprilväder, det kan inte bestämma sej, och snart är det inte ens lönt att det blir nån vinter alls.

På torsdag har jag bokat in mej på ett möte för aupair grejen. Ska bli spännande. Och har även börjat kolla lite smått på sommarjobb. Måste jobba i sommar för att ha pengar om jag ska ha råd att åka iväg.

När det kommer till förhållanden, är det bäst att lyssna på sitt hjärta eller sitt huvud? Det är känt att man ska gå efter sitt hjärta, för där vet man vad man känner, men om det visar sej gå dåligt när man gör det om och om igen, är det dags att börja lyssna på sitt huvud?

                                                                                                                                          Trevlig helg!

Things are looking up! Tänker mer och mer på dethär med au pair, och ju mer jag ägnar tanke åt det ju mer vill jag det! Om jag lyckas hitta något i New York med en bra familj och hyfsade pengar tänker jag ta det! Jag blev helt extas så nu har jag bokat in mej på ett informationsmöte. Man får vissa lediga dagar och helger, då jag kan göra precis vad jag vill. Jag skulle älska det för det finns så många ställen jag vill se. Och det kan jag bara tacka Sex and the City för   

Imorron börjar skolan. Då ska man vara pepp och redo, men jag är inte det minsta trött just nu, så undrar hur det ska gå. Blir nåt avsnitt av favoritfilmen nu sen försöka sova. Nattinatti!

Hur vet man när det är rätt?

Med allt vi gör i vår vardag kan vi göra många misstag men vi lyckas också, inte minst med alla vi träffar. En träff här och en träff där, och vissa av dom vi träffar skapar vi längre förhållanden med.

Men hur vet man när det är rätt? Hör man en röst som ett tecken eller är det fyrverkerier, eller vet man bara?

En vän till mej berättade att hon visste att hon hittat rätt. Och när jag frågade henne hur hon visste det sa hon att det kändes precis som i en film. Tiden stannade och allting gick i slow motion. Undrar om det är så det är.

Och om denne rätte är din själsfrände - den personen med nyckeln till ditt hjärta - finns det bara en? Om man aldrig träffar denna rätta, ses man som inte hel då? Eller finns det flera stycken som kan vara alternativa själsfränder?

Kom hem från Kristianstad för 3-4 timmar sen. Har suttit på tåget hela dagen och tittat på Sex and the City. Sen kom mamma och Adam och mötte mej vid stationen. Det var två veckor sen jag var här sist och jag känner att jag fått mycket gjort och träffat massor med folk. 

Jag har kört hyfsat mycket bil, tittat på flera bra filmer med Anton, dragit ut tre gånger på samma vecka. En grej som var rätt otroligt tyckte jag - var när vi skulle in på Banken och utanför stod ett kyrkgäng och stekte gratis pannkakor till oss, med grädde och sylt. Klockan 1 på natten. Helt otroligt!

Flera stycken var hemma hos Ida en kväll och åt tacos och tittade på Jägarna 2. Det var jättemysigt. Skönt att umgås me dom gamla bekanta vännerna igen   Sen åkte jag ut till Helgedal en dag och träffade lilla Rasmus. Drack kaffe hemma hos dom och hade det mysigt. Nyår firade jag hemma hos Nicce. Där satte jag eld på min första raket nånsin. Woho, modig.

Dagen efter kom Anton och så drog vi iväg till Katrins och beställde pizza. Mycket gott.

Innan Jaqueline och Adam åkte hem i tisdags åkte vi skridskor inne i ishallen. Jag har fortfarande blåmärken efter det.... Jag har hållit hus en del i Åsum. Awsum där ju. Jag har träffat Jonte och kommit på att jag nog är allergisk mot damm. Ska kollas upp snart  

Sen var jag med pappa, Helen, Marcel och Helens föräldrar i Vinslöv för att titta ut en klänning hon ska ha på deras bröllop i maj. Sen träffade jag Felicia i stan och då gjorde jag mitt första besök på Systemet sen jag fyllde 20   Sen tog vi en Semla inne på brödboden. Mums. Sen blev det utgång igen!

Träffade en gammal klasskompis. En mycket gammal, tror vi gick dom första åren tillsammans bara, så det var fett kul att träffa henne igen! Sista kvällen innan jag åkte hem solade jag solarium med Ida och sen mötte vi Anton, My, Laura och nårra till för att äta på Peking. Mys! Sen skjutsade jag Anton till Bromölla innan Ida skjutsade hem mej.

Det har hunnit både vräka ner snö och en morron sken solen så jag trodde jag hade sovit ett halvår. Men tyvärr dröjer det ett tag till sommaren. Den hade varit så välkommen nu!

Det har vatt riktigt kul att vara nere och nu kommer jag sakna vackra Skåne. Du gamla du fria du soliga syd, du sköna du underbara söder   

Snart ses vi igen, tiden går snabbt. Seasons change so do cities - and also people.

Puss

Det verkar vara drömmen för varje liten flicka, att en dag bära den där vita klänningen och vara vackrare än någonsin - och stå där och lova dom magiska orden till sin älskade. Och sen leva lyckliga i alla sina dar.

Eller? Är det inte så det slutar?

Iallafall i situationer som Askungen, Skönheten och Odjuret, och andra söta påhittade filmer. Men om vi hade slagit på kameran 20 år senare hade Askungen kanske träffat en annan intressantare kille och slängt prinsen och sina tråkiga styvsystrar i väggen. Men i filmer är historien slut när eftertexten rullar in. Då får vi inte se mer.

Ibland undrar jag, varför väljer man att gifta sej?

Är man så förblindad av kärlek just då att man vet att det kommer att hålla hela livet? Tills döden skiljer varandra åt? Verkligheten svider ju, men sanningen att säja finns det inga garantier över huvud taget att det håller hela livet. Om ens halva. Allting kan hända.

Jag tror att vissa gifter sej för pengarnas skull, för att minska risken att en dag bli utelåst eller utslängd från den delen av livet som du inte riktigt tillhörde eftersom pengarna och huset var hans. Och vissa tror jag gifter sej för att det förväntas så av omgivningen. Man kanske är rädd att något ska vara fel om man låter bli.

Så då är frågan. Varför skiljer sej så många?

Äktenskapen blir färre och färre och statistiken över skilsmässorna är fortfarande höga.

Tjo! 

Dryg dag idag. Sov till halv två! Händer aldrig   Och jag vaknade av att näsan rann som vanligt, det gjorde ont i halsen och det kliade i öronen     Så gick upp och åt 'frukost' och Helen ringde till vårdcentralen, för att se vad jag skulle kunna vara allergisk mot. Men man kunde tydligen inte åka dit och göra testet så får vänta till jag kommer till Stockholm igen, sen får jag kolla upp det. Men jag städade rummet idag, dammade o.s.v Och jag nös och hostade så jag trodde jag skulle avlida så Helen sa att jag fick gå därifrån så hon städade själv. Jag börjar anta att jag är allergisk mot damm.

Ikväll åker Jaqueline och Adam hem med mamma. Och jag stannar till söndag. Har fortfarande folk kvar att träffa, hehe. Imorron ska jag träffa Helena och Felicia, får se vad vi hittar på. Sen när jag åker tillbaka börjar skolan igen and everything goes back to normal. 

Så jag antar att detta är min början på året. 

Pusshej 

Hejsan hoppsan!

Nu var de längesen och idag är det årets första dag. 1 januari 2012.

Jag har inte skrivit för att jag inte suttit vid datorn överhuvud taget sen jag kom till Skåne. Jag jublade ut det gågna året inatt hemma hos Nicce.

2011 har vatt ett år med väldigt blandade känslor. Det har hänt både bra och sämre saker. Och saker jag aldrig nånsin trodde skulle hända. Hela året har jag hållt mej singel! Tror att jag behövde det. Men nu börjar det bli lite småtråkigt. 

I somras flyttade jag. 60 mil ifrån allt jag vet. Det var en stor ändring för mej. Men det går bra. Jag kommer till Kristianstad ofta, och när jag kommer hit så finns alltid vännerna som jag träffar. Och nu sitter jag här och har vart här snart en vecka. Så en vecka kvar. Och jag har redan träffat en massa i kontaktlistan! Jag försöker ta mej tid att träffa folk jag inte sett på flera år. Och tiden finns.

Tack gud för att det finns lov! Och tack gud för att jag har dom bästa vännerna i världen!

Som alltid kommer till mej när jag är här nere, och som till och med kommer upp för min skull, till Stockholm. 

Detta året har jag sett vilka vänner som har stannat, och vilka som tyvärr inte var nåt för mej. För jag kan säj att jag saknar dom gamla tiderna när alla var tillsammans och var vänner. Men det höll ju inte föralltid.

Jag är glad för dom som finns kvar hos mej för dom vet jag är sanna. Dom känner jag att jag bara kan "vara" med.

Och vissa kanske man kan ge en liten chans igen, även om man inte blir bästisar igen... Hmm. Eller så är det bara någon liten stark del av mej som saknar det för mycket för att släppa taget helt. Kalla mej knäpp   

Jag välkomnar det nya året. Jag ser fram emot allt som kan hända och som kommer att hända. Själv har jag inte den blekaste! Och det känns jättebra!  

God fortsättning!