VARFÖR TROR VI STARKAST PÅ VÅRA SÄMSTA OMDÖMEN?

Ja, varför är det så? Helt oberoende på hur många 'du är bäst!' och andra uppmuntrande kommentarer man fått så är det de negativa kommentarerna som man kommer ihåg. Om det så bara är en enda och den lämnar dej med orden 'du suger' så är det den som fastnar. 

Det kan vara mycket svårare att lita på de snälla orden, man tror att de är påhittade och av någon anledning inte är sanna.

Men säkerligen är det tvärtom. Att de negativa orden är påhittade på grund av avundsjuka, eller liknande, som man använder sig av för att kränka en person och genom det verka bättre själv.

Varför är det så svårt att tro på att vi faktiskt skulle kunna vara bra?

Varför tror vi starkast på våra sämsta omdömen?