Direktlänk till inlägg 19 maj 2012
DEL 6
Sedan gick Brian fram till Nick som man hörde lite i bakrunden eftersom han småspelade lite på sin gitarr. Nick viskade i Brians öra att han ville spela Climbing The Walls. Och så började han spela, och Brian pratade med oss ända till han själv var tvungen att börja sjunga. Han sa att vi skulle sjunga med honom. Alla jublade, och ännu mer när Brian frågade:
You promise?
Låten var fullkomligt underbar. Jag önskade att den kunde vara förevigt. En känsla fanns inom mej var som om Globens väggar skakade. Sedan bytte lamporna i taket färg igen till ljusblå och vit som färgerna i just den här musikvideon. Shape Of My Heart.
Nick gjorde så fint solo. Mitt i konserten gick mamma ifrån för att köpa Popcorn. Låten senare kom hon tillbaka med två Cocacola och två Popcornkartonger. När hon kom in till mej igen sa hon:
- Ojdå! När man kommer in här efter att ha varit där ute ser man att det är jättemycket svavel här inne.
Det hade inte jag märkt. Det var jag glad för också. Nu när jag var här skulle jag inte ta mina ögon ifrån dem.
Jag tog en dricka och en papperskartong. Samtidigt som jag åt av mina popcorn rev jag av småbitar av kartongen som jag slängde på golvet. Jag vet inte hur länge jag gjorde det men jag var så spänd fortfarande att det inte skadade att riva i lite papper.
Nästa låt var The One. De hade bytt om och gav järnet i denna låten också. Någonting sa mej att de skulle göra det hela denhär kvällen. Nick hade på sej svarta fingervantar, en svart och röd t-shirt och svarta mjukisbyxor. Brian hade en röd och vit-randig skjorta under sin svarta kavaj, och svarta byxor. Kevin bar en svart mössa och en röd tröja.
Och en hängande kedja de på svarta jeansen. AJ hade på sej en cool keps och även han körde med svart och rött.
Likaså Howie. The One tystnade och publiken tjöt:
- I STILL! när de hörde introt på nästa låt.
Jag sjöng med i varenda låt som de spelade. Jag ville absolut inte titta på klockan, Jag ville aldrig någonsin att det skulle ta slut. Men jag visste att det skulle dröja innan de skulle vara tvugna att lämna scenen. 2004 hade jag sett
A-Teens och de hade bara sjungit tre låtar.
AJ ropade: STOCKHOOOOLM! Och frågade om vi kunde skrika. Publiken skrek förstås och ännu mer när de hörde början på den kommande låten som var I Want It That Way. De hade ingen speciell dans till låten vilket inte gjorde mej någonting.
- ONE, TWO, THREE, FOUR! skrek Nick och tittade sedan ut i publiken som om vi inte kunde skrika högre.
Hela publiken sjöng med i refrängerna. Och både vi i publiken och Backstreet Boys gav till tjut ibland. Efter låten, hördes applåder så att det skrek i öronen. Själv klappade jag händerna så mycket jag bara kunde. Det gjorde ont
men jag klappade ändå. Tänk om jag hade gått miste om dethär. Jag hade inte överlevt.
Fortsättning följer...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 | ||||
7 |
8 |
9 | 10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 |
16 |
17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 | 26 |
27 | |||
28 |
29 | 30 |
31 |
||||||
|