Den närmaste tiden kommer jag lägga ut olika delar av en berättelse jag skrev för sju år sen, när jag var 13 år. Jag delar upp den därför att det är för mycket för att läsa från början till slut. Den dagen jag kommer att skriva om betyder mycket för mej och här kommer den första delen   Hoppas ni kommer följa den.

DEL 1

Jag vaknade innan väckarklockan hann väcka mej. Jag kände mej glad och hoppade ur sängen och bäddade den. 

När jag gjort det kom mamma in i mitt rum för att se om jag och Jaqueline var vakna, och det var vi. Jag log mot henne. 

Det var ett léende som betydde att idag skulle jag vara med om dagen som jag hade väntat på i så många månader. 

Det var en blick som utstrålade glädje. Jag gick upp och åt frukost efter att jag hade lyssnat på radion. 

De berättade att det var hysteri utanför killarnas hotell för alla fansen. Och att de hade åkt i en svart limosin dit. 

När jag åt frukost kom farfar in genom ytterdörren. Han väntade på min lillasyster som skulle till skolan. Han skulle 

följa med henne dit. Sen sa vi hejdå till varandra och de gick. Jag frågade mamma för femtioelfte gången om hon 

trodde att skulle skriva autografer, och då ställde hon också mej en fråga. Om jag hade tagit med någonting ifall 

de skulle göra det, och jag visade upp min pälsbeklädda anteckningsbok. Sen packade jag och mamma ihop resten 

och lade det till rätta i väskan. Nu var den proppfull. Sen kom farfar tillbaka igen. Vi drog ut väskan i hallen och vi

satte på oss ytterkläder. Nu var det dags. 

Hade jag glömt något? Jag hoppades inte det. Jag hade tittat på pappret som jag skrev för flera månader sedan i 

morse. Kikare, filmkamera, papper, penna, halsband, kamera och hörselskydd. Hörselskydden hade jag inte tagit 

och tänkte inte göra det heller. Biljetterna hade vi, vi hade allt. Så vi packade in oss i farfars bil och körde iväg.

Jag visste väl att det var något!

- Mamma jag har glömt min mobil!

Farfar släppte av oss på Kristianstad Airport. Jag läste på en stor affisch utanför: Om du nu bara måste lämna 

Kristianstad - res med Skyways! 

När vi skulle gå in började farfar gräva i sin plånbok. 

- Ta den här, sa han och räckte en femhundring till mamma.

- Nej! Det är alldeles för mycket! sa mamma.

Farfar räckte över femhundra-lappen till mej istället. Han ville verkligen bli av med den, så jag gjorde honom en 

tjänst och tog emot den. Vi tackade och gick in. Sen väl därinne sa vi hejdå till farfar. 

Den här flygplatsen var definitivt inte stor. En trappa till vänster och kontrollen till höger. Och om man fortsatte så 

kom man till ett slags väntrum. 

Vi satte oss ner vid gaten. Där fanns redan några. Jag undrade om dessa var de som skulle hålla oss sällskap på 

flygplanet. Isåfall skulle det bli mycket plats över. Här var kanske fem personer. Men allt eftersom tiden gick kom 

det in fler. Jag kände mej rastlös. Jag satt bredvid mamma som läste tidningar som låg utspridda. Sen lyssnade jag 

på en farbror som pratade i telefon. Han pratade högt. Sen satte jag mej ner igen och bläddrade igenom en tidning. 

Trist. Mamma skrämde mej när hon sa: Nämen titta! Det kommer ju levande människor därifrån! 

Sen tog vi på oss jackorna och gick ut. Måste mamma alltid skrämmas sådär?

- Detta flygplanet ser faktiskt inte speciellt nytt ut... sa hon. 

Jag försökte att inte bry mej utan gick uppför trapporna till flygvärdinnorna som artigt hälsade oss välkomna ombord. 

Vi satte oss ganska långt fram. Rad tre, eftersom det stod att man inte fick sitta på andra raden. 

Vi satte upp filmkameran och andra småväskor på hyllorna över oss. Den stora väskan hade vi lämnat in på 

flygplatsen. Mamma kanske hade rätt med att flygplanet inte var nytt - för sätena framför oss var totalt olika. 

Den framför mej var mörkblå, men den framför mamma var fylld med blommor. Inte riktiga blommor förstås, 

utan blommor på tyget. Vi spände fast våra säkerhetsbälten och sedan hördes det röster i högtalarna. 

Sen flög vi. Vi flög ifrån Kristianstad och dit jag hade längtat hela sommaren. 

De kom med en vagn med mackor, äppeljuice och kaffe till oss. Efter ett tag försvann mamma in på toaletten, 

och jag såg en skylt längst fram i planet. "Toilet Occupied." 

Den lyste när mamma låste dörren om sej, och när hon kom ut igen slutade den att lysa som att signalera att den

var ledig igen. Sen sa mamma: Jag tror att jag vet anledningen till att jag inte är rädd för att åka flygplan. 

Så berättade hon att det går över så snabbt om den skulle hända något, jämfört med t.ex en buss.

Sedan pratade vi om fenomenet moln. Vi kom dock inte fram till någonting. 

Sen tittade vi ut och såg att det var mulet och regnigt. Mamma blev besviken för hon ville inte shoppa i ösregn.

En stråle av regn susade snabbt förbi på fönstrets andra sida. Sen var det dags för landning. Det gick mjukt och 

lätt. En röst i högtalaren sa: Tack för att ni valde att flyga med Skyways, hoppas att vi ses igen.

Jag skrattade och sa till mamma att vi kommer imorron igen.

Fortsättning följer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra helgen blev jag både hes lite snuvig och lite halvrosslig så jag fick snällt stanna hemma från jobbet i början av veckan då vi kör hårt med två symptomfria dagar nu i coronatider. Äntligen har vi fått lite sommarvärme i Kristianstad! Så efter...

Denna Kristi himmelsfärds dag har bestått utav tre franskunder och sedan ut för att försöka lapa åt sig lite eftermiddags sol! Teemu var i full gång med att trimma gräsmattan och klippa buskar så jag hjälpte till samtidigt som Bessie har varit ute he...

Godkväll! Idag känns det mycket bättre i halsen. Lite glass var nog ett smart drag! Och gott!    Vädret är ju även det till belåtenhet. Har varit så innerligt trött på alla stormar med regniga gråa dagar, så jag håller tummarna för att dessa nu ä...

Hej! Jag har nu varit hemma från jobbet i två dagar pga halsont och hade då lite mer tid över än vad jag vanligtvis har. Nu i coronatider får vi ju vara lite extra försiktiga så vi inte smittar ner varandra, så jag har snällt stannat hemma. Jag börja...

Nu sover alla barnen.. och nästan jag också. Var sjukt trött när jag gick upp imorse för att börja tidigt. Men jobb blir det iallafall till halv fem och sen kommer syrran och hälsar på idag. Hon hade önskemål om att baka någonting så får väl se vad v...