Undrar hur många som går på gymnasiet som vet exakt vad dom vill bli, eller om jag är den enda som fortfarande är osäker. Dom första två åren gick jag musik och jag ville bli något inom det. Men sen blev jag osäker och visste inte vad jag ville bli och framför allt vad jag kunde bli, inom det. Senare började jag på barn och fritid-linjen och bestämde mej för att jag skulle syssla med småbarn i framtiden. Men mitt tålamod sviker mer och mer, med bara mina syskon hemma. Och ju mer jag tänker på det, så tror jag inte att jag skulle kunna jobba med det hela mitt liv. Möjligtvis något år, men jag tror inte att jag hade lagt ner hela min karriär på det. Känner mej jätte osäker nu när det bara är en enda termin kvar på gymnasiet. Vad händer sen? Jag måste söka till högskolan.

En annan grej som jag hört ganska mycket är att jag är duktig på att skriva. Och det tycker jag är kul. Hade det kunnat va nåt att satsa på? Men vad skulle jag skriva då? Böcker? Tidningar? Media?

Så många frågor, men än inga svar. Om jag bara kunde se in en liten bit i framtiden. Om jag kunde se vad som skulle vara värt att satsa på? Vad hade passat mej? Idag när klassen satt och agerade publik på en träning inför en konsert för människor i behov av stöd så mindes jag våra fina ES-konserter vi hade på C4 skolan. Och jag saknade det. Jag tänkte att dom som arbetar med showbiz måste ha ett fantastiskt liv. Vad vet jag. 

Tjo!

Igår var jag på Coop med mamma och handlade. När vi kom hem lagade vi mat, käkade och sen gjorde vi oss klara för att gå till Julgalan borta i Globen.

Och så kom vi dit och det var riktigt vackert!

Små lampor och ljus överallt. Stora snöflingor hängandes i taket, grangirlanger... Och typ en miljon julbord. Och längst fram en stor scen.

Och det var där jag fanns större delen av kvällen. Det var en show blandad av det mesta i musikväg. Charlotte Perelli, Linda Bengtzing, Jessica från Fame, Danny, Broken Door och Nicke Borg bytte hela tiden plats på scenen och allt gick runt. Dom flesta musikgenrar som finns spelades upp och artisterna tog sej fram genom att gå på julborden. Vid 22- tiden togs alla julborden bort och folk började dansa.

En ganska fantastisk sak var att Toto kom och sjöng många av sina låtar. Det var ganska coolt att se faktiskt.

Jag träffade nårra som jag dansade med, men inget för mej eftersom alla var ungefär 40... Men det kom en kille som såg ut att vara i min ålder. För det första märkte jag att han inte var svensk, utan han pratade engelska. Och jag vet inte vilket land han kom ifrån men jag kan nästan försäkra att man inte dansar som denna gjorde, i något land! Killen höll på att bryta mina handleder.. Och alla mina andra ben i kroppen. Han flängde runt med mej, ryckandes och till slut var det inte alls så kul. Killen var så full att han inte visste vad han gjorde, han bara lät mej hoppa hur som helst, och jag tror inte han hade märkt om jag trillat på golvet framför honom. Jag drog mej iväg från honom, eftersom jag trots allt var här för att titta på Danny. När jag blev av med honom träffade jag nårra som inte var så pjåkiga. Bland annat en tjej som hette Lena. Hon var Dannyfan också, och äldre än mej. Jag sa att jag hoppas jag är som henne när jag är 24. Sen kom Danny ut på scenen och sjöng med Freja. Platsen längst fram i mitten var paxad åt mej eftersom alla andra dansade. Vid 1 tiden hade jag så ont i mina fötter att jag inte orkade stå längre.. Så då drog jag hem med mamma. Det har gått ett dygn nu och jag har fortfarande lite ont.. Ska inte dansa med engelsmän igen. Haha.

När jag kom hem sov jag till 11. Och idag har jag inte gjort mycket av intresse förutom att jag, mamma och Adam gick över gatan och gick till Pingstkyrkan. Dom hade Luciatåg och annat mysigt. Helt okej faktiskt, enligt mej.

Och nästa söndag, på 4e advent blir det Katarinakyrkan för Danny. Vilket påminner mej att jag måste hämta ut min biljett imorron. Vilket påminner mej ännu mer om att jag borde sova nu!

Godnatt!

Äntligen fredag!

Sitter i skolan och ska väl va här till 2-3 antar jag.

Och ikväll klockan 20.00 på TV 4 är det IDOLFINAL!

Robin Stjernberg står mot Amanda Fondell i finalen som verkar bli den sista i Idols historia. Pew, det lät allvarligt. Men visst är det?

Jag kan inte riktigt fatta att det är Robin som står där och är den bästa av dom alla.

Min Robin som jag innan träffat typ varje dag i två år. Nästan iallafall.

Robin som åt upp mina lussekatter i skolan...

Robin som var clownen i skolan...

Robin som alltid fanns att krama när jag var lessen...

Robin som alltid sjöng så fint.

Nu är han stjärna.

Seriöst. Imorron gäller det, ta hem det nu ROBIN!! Nu har du tagit dej hela vägen hit, och nu är du hemma för du gör precis det du ska.

Och jag kan bara säja att du förtjänar det till tusen.

Han är en jättefin kille och jag önskar honom det bästa. Hur det än blir ikväll kommer jag se honom som vinnaren.

Tjena, nu är de snart läggdags..

Hade lagat mat när mamma och Adam kom hem, och mamma hade köpt med sej saffran hem så efter vi fått undan disken, så bakade vi lussekatter. Smulan ville på alla villkor vara med. Hon försökte hela tiden sno åt sej dom och äta upp dom. Kul katt!   

Och jag hade bakat kladdkaksmuffins innan så det blev fika framför TVn när allt var klart. Mums.

Hade övning inför nationella i svenska B idag, så jag kunde inte jobba. Skrev en krönika om äktenskap och skiljsmässor. Gick nog rätt bra, hoppas jag iallafall.

På lördag är det den 10e vilket innebär Dannytime!

Har showbiljetter till Julgalan jag och mamma ska gå på. Så hoppas att mamma hittat nån slags barnvakt tills dess. Ska bli skitskoj!

I söndags kom jag tillbaks från Kristianstad. Har inte skrivit så mycket om det än, mer än om mina fina vänner. Det var en lång tågresa dit och hem men det var billigt. På fredagen träffade jag Victor på Väbussen, kul att ses o snacka igen. Var på väg in till stan med Jaqueline och skulle fixa dom sista julklapparna. Fixade det och så drog vi hem. Slog in julklapparna och då kom Nicce   Vi var hemma hos mej nån timme, och försökte fixa med min telefon, vilket inte gick så bra. Sen kom Anton vid fyra. Han drog efter typ en halvtimme, och vid fem åkte jag och Nicce ut och hämtade Fia, och så åt vi hemma hos honom. Tittade på Idol och spelade Guitar Hero, å sov över. Nästa dag så bakades det lussekatter, pepparkakor och pepparkakshus. Plus kanelbullar som Anders gjorde, haha. 

Mycket mysigt. Vid sextiden åt vi hemgjord pizza och sen var jag tvungen att åka hem. Kramades så det räckte för ett helt år kändes det som, iallafall en månad. Så då håller det sej nog tills jag kommer dit igen   Haha.

Drog hem och var lite social, duschade och bytte om. Sen vid niotiden kom Anton, och satt hos hos lite. Lite senare drog vi hem till honom, och sen och hämtade Amanda och sen drog vi till Biljard. Där ute är knappt någon man känner längre. Var går alla nu? Eller är det slut på utekvällarna?

Träffade Ida ute på Olearys sen iallafall   Och hon följde med när Anton skjutsade hem mej vid halv 2, hade kunnat stanna längre. Men skulle upp redan 8.00 nästa morron. Då var de dags att dra hem.

Dröjer inte länge tills nästa gång, känns rätt bra    Då stannar jag längre och kommer ha tid till det jag vill.

Nu ska jag nanna kudden med min Smula, GNajt!

Hej!

Jag vill skriva ett blogginlägg om två människor i mitt liv som betyder mycket för mej.

Väldigt mycket, för dom två finns alltid där, när som helst.

Jag har träffat många som har sagt att dom alltid skulle finnas där. Men i slutänden ser man vilka det är som stannar. Vad man än gör, hur långt det än är emellan varandra. För man hittar sätt att träffas och man slutar aldrig höras av. Så kontakten finns alltid.

Ibland tar det längre tid innan man hörs av, men det betyder ingenting, för ingenting har förändrats.

Dessa två har jag umgåtts med mestadels av tiden dom senaste åren. För på nåt sätt har vi alltid lyckats hitta sätt att ha kul. Och även om man inte gör nåt speciellt så är det sällskapet bättre än att vara ensam.

Jag vet att det finns många som har svårt att tro att man kan ha så bra killkompisar. För då måste det finnas en baktanke med det.

Men tada! Det går! Och det är så himla rätt!    

Nu finns det 60 mil mellan oss. Men ändå ses vi 1-2 gånger varje månad. Det är inte så illa tycker jag. Man hittar som sagt sätt att träffas. Om man vill så går det.

Och det finns så många minnen, och många fler ska det bli!

Alla mysiga julbak, alla kort vi tagit när vi varit utklädda, fredagskvällarna man myst framför Idol, när vi var ute och åkte pulka, när vi var i Halen på midsommar, överallt vi badat på somrarna... Jag kan säj hur många minnen som helst.

Jag vill ni ska veta att ni är familj för mej, och att jag finns för er, om ni behöver mej, dag som natt, som ni alltid finns där för mej.

 Niklas Svensson och Anton Stahl   

Torsdagen den 1 december och fortfarande ingen snö i sikte. Det kom lite i söndagskväll, men det var inget som la sej eller som kom tillbaka. Men kallt som bara den är det. Går runt och är lite småförkyld hela tiden.
Ska hem från skolan efter denna lektionen, och packa inför den långa tågresan ikväll. Kommer vara i hässleholm vid elva-tiden tror jag. Sen har jag två dagar att göra vad jag vill, i princip. Blir julbak hemma hos bästa. Resten som vill ses får som sagt höra av sej.

Var i stan igår med Bella och company. Skulle träffa Robin eftersom han lovat att komma ut från hotellet och träffa oss. Trodde knappt att han skulle komma ut, eftersom tiden gick, men när vi såg han där inne såg han oss också, han tog sin jacka och gick ut till oss. Kul att se han igen. Hoppas man kan se honom nån mer gång innan idol är slut. Om han inte flyttar hit vill säja. Ryktas ju lite om det, höhö.

Sen gick vi in på Åhlens och dränkte oss i Dannys parfym. Fyfasen vad den luktar gott!

När vi var påväg ut kom jag på att jag fortfarande inte köpt nån julklapp till pappa, och vi åker ju idag så jag och Bella gick in igen. Resten åkte hem. Letade upp nåt fint jag hittade, ställde mej i kassan för att betala men då kom jag på att jag lämnat plånboken hemma, eftersom det inte går att stänga min väska...

Glad att jag önskat mej nya väskor i julklapp.

Så det blev att åka hem utan. Får köpa nåt på hemvägen från skolan eller nåt idag.

Börjar bli lite less på singellivet nu. Jag har varit singel i ett och ett halvt år. Det är lite tråkigt när man alltid är ensam, förrutom när man är med kompisarna. Men när man är i ett förhållande och man blir sårad om och om igen, kommer en slags tröskel när någon ny försöker komma en nära, på något sätt. Man ställer sej emot det. Iallafall jag. Jag antar att man är rädd för att bli sårad igen. Men det känns överhuvudtaget inte som att man vill. Det kvittar vem det är. Att vara vän går jättebra men när den vill bli mer intim eller vad man ska säja så skjuter man det ifrån sej. Så om man vill hitta ett förhållande, är det värt att prova fast det inte känns helt rätt? Kan det funka ändå?

Vad letar man efter i ett förhållande? Jag tror man måste svara på den frågan först, innan man provar något alls. I slutänden blir människor bara sårade annars. Jag tror inte att man kan hitta något som är 200 % rätt. Alla har vi våra negativa och positiva sidor och dom måste vi få ha. Man måste kompromissa, och hitta ett sätt att funka tillsammans. Man kan inte alltid vara sams varje dag, men funkar det från bådas håll kan det vara något att satsa på.

Maybe you should stop looking for the perfect relationship, and sattle for a fine one?