Ett stort steg för mej, ett litet steg för mänskligheten

På de tre olika gymnasieskolorna jag har gått på så har jag under alla åren försökt plugga kursen matte b och få godkänt i det. Under en längre tid la jag allt åt sidan som hette matte. Jag var inte alls med på lektionerna. Resten av klassen läste matte a och det fanns ingen som kunde sitta ner och förklara för mej. Så  vad hände? IG, IG, IG på varenda prov jag fick tillbaka. Varje år. Vilket sänkte självförtroendet för den här grejen otroligt mycket. Jag visste vad jag skulle få varje gång provet hamnade i min hand igen. 

Men det kom en vändpunkt. Och den vändpunkten kunde jag inte se komma för 6 månader sedan.

Om en vecka tar jag studenten och jag kommer gå ut med ett stort G i kursen.

Jag fick tillbaka ett prov för 2 månader sen, och till min förvåning och stora förtjusning stod det inte IG på provet. G - stod det. Det var godkänt. Då kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. 

- Du klarade provet Lollo, sa Per Arne. Bra!

Jag minns att han sa det, och jag minns vad jag tänkte.

'Har jag klarat denna så ska jag klara dem allihop!' 

Så jag satte upp ett schema med min lärare. Vi bestämde när jag skulle göra de andra proven som jag hittills inte klarat. Och jag satte mej varenda gång där hemma, med mamma till hjälp. Och pluggade hela dagarna. Jag tog bara paus för att äta o.s.v Det var det enda jag gjorde. Jag gav mej fan på att jag skulle klara det.

Sen stängde matteläraren in mej i ett litet rum där jag fick sitta och skriva. Och jag klarade det. Jag klarade allihop. Jag fick G på alla proven. Och varje gång han bekräftade detta fälldes nårra tårar från mina ögon. Jag växte. 

Sluta aldrig tro. Sluta aldrig tro på er själva, för ni kan. Även om ni är säkra på att ni inte kan och har gett upp allt hopp så kan ni. Jag har haft svårt för matte i hela mitt liv, men jag klarade det. Kommer ni till vändpunkten och börjar se ljuset så fortsätt. Ni klarar det. Jag kände att jag skulle kunna klara precis vad som helst när jag fick det här betyget. Vad som helst, för nu hade jag klarat det svåraste av allt.