Tillbaka till skolan efter en skön veckas lov nu. Har varit nere i Skåne hela veckan och träffat en massa kompisar.

Det första jag gjorde när jag kom till skolan idag var att gå ner till datorkillen och visa honom min lilla tragedi. Det blev som tur var inte mer än en tusenlapp jag behöver betala för det, men ändå. Känns så himla onödigt när det typ inte ens var jag. Har fått en lånedator sålänge nu iallafall så att jag kan roa mej tills min vanliga kommer tillbaka.

Kom till Skåne sent på måndagskvällen, så var i Hässleholm vid 23.00 där pappa hämtade oss och körde oss hem. På tisdagen regnade det hela dagen typ så var hemma med familjen. På onsdagen åkte jag tidigt till Jannice och hälsade på i Bromölla. Sen hem och käka och sen åkte vi och köpte skor som vi ska ha på bröllopet om lite mindre än en månad. Efter det åkte vi och fikade hos farmor och farfar och när vi kom hem så kom Anton och hjälpte mej att föra över musik till min mobil. Efter över ett år med Iphone och Itunes fattar jag fortfarande inte det, haha. Skulle hem till Helena och kolla på film men det blev lite försent eftersom dom skulle upp till skolan nästa dag, hon och Felicia. På torsdagen hade jag bestämt med Molly att vi skulle ses i Malmö så åkte hemifrån så att jag var där vid halv 4. Det var jättekul att träffas. Vi gick runt i alla affärer och åt på ChinaBox. Kom hem igen vid nio tror jag och kollade på Se upp för dårarna, men dårarna hemma   Och på fredagen åkte jag hem till Rasmus lite på eftermiddagen och hälsade på. Sen åt jag hemma och sen åkte jag hem till Anton när han slutade jobba, men han hade inte kommit hem än när jag var där, så jag följde med Simon, Nicce, Björn och company till Willys, stan och fjälkinge. Men under tiden kom Anton hem och han, Andre, Helena och nårra andra började förfesta hemma sålänge. Drog dit med Nicce sen iallafall, och var där ett tag. Sen drog alla ut. Eller nästan alla och till olika ställen. Helena och sin kompis drog från oss på Hessle till Banken, jag Anton och Andre stannade på Hessle och gick sen på Depå, resten vet jag inte var dom tog vägen, haha. På lördagen mådde jag inge vidare, så var hemma när gästerna kom och åt gott. Hur som helst så var det en kul vecka och nu är det nästan bara tre veckor tills vi ska dit på bröllop och Backstreet Boys-konsert.

Nu ska jag fortsätta att göra absolut ingenting i skolan. Puss!   

Känner mej trött på mina egna tankar. Vad vill jag göra? Vad vill jag med mitt liv, hur vill jag att det ska vara för mej? Ska jag hålla det för mej själv eller ska jag berätta?

Från att vara säker på vad man vill, och sen se något annat gör mej osäker hela tiden. Jag trodde att jag hade bestämt mej, men det verkar aldrig som att jag gör det.

Jag vet inte vad jag vill bli när jag gått ut skolan, men jag har fått välja en linje ändå. Om ifall jag inte blir aupair. Men det jobbigaste för mej är att inte veta var jag vill vara.

Efter att ha bott i samma område i samma stad i 19 år och skaffat alla vänner jag har och alla andra kontakter som kommit till, till att flytta långt bort är svårt. Det är inte lätt alltid. Men jag träffar oftare vänner där nu som gör det roligare. Men jag är 20 år och jag fyller 21 i år. Jag kommer inte att bo hemma hela livet, och jag måste tänka hur det ska bli sen. När jag ska stå på egna ben. Man får hela tiden känslan av att man sårar någon. Om jag bor där så blir dom lessna, och om jag bor på det andra hållet så träffar man inte dom lika ofta.

Men alla flyttar ju hemifrån nån gång förhoppningsvis. Så den tiden kommer för mej med. Och då måste jag nog bara koncentrera mej på vad jag vill, och inte vad alla andra vill.

Kontakterna som jag skaffat kommer inte att försvinna för mej för att jag bor längre bort. För var jag än hamnar kommer jag alltid tillbaka   

Ligger i mammas säng och lyssnar på Jedward. Har städat undan och packat det mesta som ska med till pappa. Åker nämligen ner till Skåne ikväll   Har packat i stort sett allt utom min dator. Den brukar alltid få följa med och underhålla mej på tåget. Men det hände en liten olycka med den igårkväll.

Den ser helt sönderslagen ut när man startar den, men jag gjorde typ ingenting. Riktigt överkänslig. Och det är skolans dator, vilket betyder att jag har allt skolarbete på den och att jag kommer få betala vad skärmen kostar att byta typ. Jippi! Känns verkligen inte lönt att försöka spara till något, eftersom såna onödiga utgifter dyker upp lite här och var känner jag. 

Det ska väl lösa sej på nåt sätt iallafall. Ska bli kul att komma ner till Kristianstad en vecka. Träffa vänner, fastän dom redan haft sitt lov.

Katten flög just över mitt huvud... Den lilla varlesen ger mej många skratt och leenden   

Det börjar närma sig studenten och nationella prov och liknande. Ska göra allt jag kan för att klara matten. Helt ärligt så kan jag ju i stort sett glömma det sen, bara jag kan proven och sånt. Ska verkligen försöka. Och pengar ska in när vi börjar skolan efter lovet igen, till studentflaket. Känns som värsta rånet för mej just nu   Men jag ska nog komma levande ur det med.

Det var lite om allt möjligt. Hörs och ses!    

Åkte in till söder igår vid halv sex och träffade Marina. Vi åt på Subway och gick runt på stan. Sen gick vi till bion för vi skulle titta på Titanic i 3D    

Inte för att jag inte har sett den, men jag älskar filmen jättemycket och det skulle vara coolt att se den i 3D, tyckte jag. Och det var det verkligen. Man såg allting så klart. Denna filmen har varit min absoluta favoritfilm i nästan hela mitt liv. Den kom ut på VHS när jag var 6 år. Jag kommer ihåg att jag tittade på den redan då för jag tyckte Leo var så söt. Och sen dess har jag tittat på den. Det är verkligen den finaste film jag någonsin sett. Och jag har sett ganska många filmer.

Allting är så verkligt. Och det har varit verkligt. För snart 100 år sedan. Om nårra dagar.

Det handlade så mycket om klasskillnader då. Den som var rik överlevde för då fick man en båt. En båt av de båtar som inte ens skulle räcka till hälften av passagerarna ombord. Men om man var fattig hade man inte lika mycket tur. Då hann de få båtarna ta slut innan det blev deras tur.

Att pengar kan vara så viktigt. Jag vet att det är viktigt, men det är verkligen det som kan bestämma över liv och död. Jag vet att just dessa två Jack och Rose är påhittade, men det är så mycket i filmen som var sant på riktigt. Det fanns kärlekspar överallt, dom åkte ju dit tillsammans. Och dom fick skiljas åt för att papporna inte fick sitta i samma båt som sina barn och mamman till barnen.

Jag vet inte vad jag ska skriva riktigt, jag ska inte skriva hela handlingen av filmen eller nånting. Jag vill bara poängtera hur fantastisk jag tycker att denna filmen är. Om det är någon som har undgått att se den, så tycker jag absolut att ni ska göra det! Gå och se den på bio i 3D.

Ta tre timmar och en kvart av ditt liv och se filmen.

Om inget annat för att Leonardo DiCaprio är en sight for sore eyes     

Undrar vad som händer sen. När allt är slut. När man tagit sina sista andetag. Vart kommer man då?

Döden är en märklig fråga utan några säkra svar. Man kan bara tro.

Buddhisterna tror att man får vad man förtjänar i sitt nästa liv beroende på hur man levde sitt förra. Om man behandlas illa i sitt liv här på jorden har man då betett sej själv som en jävel innan?

Många frågar sej vad som egentligen är meningen med livet och det finns det ju många svar på, beroende på vem man är. Jag tror inte att livet är någon slump. Att det skulle vara allt som finns, och att allt är slut sen. Det finns miljoner, miljarder människor här på jorden. Det finns djur, växter.. Alla är vi utrustade likadant, fastän vi ändå är olika. Vi kan ha olika hudfärg, ögonfärg, bakrund. Men i det stora hela är vi alla av samma sort. Människan kan så mycket. Skulle allting som händer här på jorden ske för ingen anledning alls?

Jag tror att vi lär oss mycket i detta livet som vi kan ha användning av i nästa liv. Vad vi blir eller vad som händer har jag ingen aning om. Men jag vägrar tro att allting tar slut där.

Vissa personer rycks ur sina liv, utan anledning utan någon ålder alls. Och jag vet att när den sjuka ligger på sjukhuset och befinner sig på 'andra sidan' i några minuter medans sjuksköterskorna har ett antal minuer på sig att rädda denna, kan vara med om fantastiska möten med sina förra nära och kära.

Jag tror absolut att det finns något där.

GLAD PÅSK! 

Hejhej!

Kom till skolan för en kvart sen och nu ska jag gå hem igen. Skulle bara lämna in ett hemprov jag skrev tills idag. Fett soft med gymnasiet ändå alltså.

Råkade försova mej imorse. Är inte säker på om klockan ringde eller inte, men har inget som helst minne av att jag har stängt av den. Vaknade lite över 9 av att katten satt bredvid mej och slog med tassarna i ansiktet på mej. Bra väckarklocka det där, haha. Missade då första lektionen som skulle vara slut halv 10, och sen hade jag håltimme till 12.35 Och nu är klockan 12.50

Imorron är sista dagen vi går innan vi får påsklov äntligen! Ska firas med bio med Marina på kvällen. Titanic i 3D blir det.

I lördags träffades vi en massa utanför Filadelfiakyrkan i stan och stod ute och frös tillsammans. Jag och Bella kom dit vid 5 och de skulle inte öppna förrän typ halv 8. Och det var minusgrader. Danny var fantastisk iallafall och det var jättekul att träffa alla tjejerna.

Och i måndags så åkte jag till söder för att hämta biobiljetterna tills imorron, och efter det åkte jag till Hötorget och konserthuset. Träffade Sofia i pausen och efteråt. Va jättekul att se henne igen. Men tråkigt att säja hejdå till henne sen. Hon sjöng superbra   

Och igår så kom mina baaaalla skor! Som jag längtat efter. Dom e så fina och dom e så coola, och dom passar! Jättelycklig haha! 

Så detta är min vecka. Hade inget intressantare att dela med mej av idag  

 På måndag blir det dra ner till Skåneland igen, och stanna till söndag!

Undrar hur stor roll det spelar om nånting skrämt dej ordentligt som liten.

Kom och tänka på innan idag hur rädd jag egentligen är för gungor. Jag klarar inte av att knuffa på någon som gungar högt, eller gunga högt själv. Känner mej jätterädd om jag sitter stilla på en gunga bredvid någon som gungar högt också.

Frågade mamma och hon sa att jag blivit jätterädd när jag va liten och inte ville gunga mer. Kan det hålla i så länge? Är också jätterädd för raketer och sånt. Det kommer jag ihåg själv att jag varit nära att blivit träffad, flera gånger, så håller mej alltid i bakgrunden när det kommer till nyår.

Om detta fortfarande sitter kvar, kan man göra sej av med rädslan?

Kul att ni läser. Typ 70 fler läsare än förra veckan. Typ glaaad. Tack