Direktlänk till inlägg 16 april 2012
Ogillar att jag har varit singel i två år. Sen jag var 18.. Herregud vad det känns längesen.
I början behövde jag vara ensam eftersom jag träffade på en riktig dumming. Men det blev ju tråkigt sen.
Men varje gång någon visar sej intresserad på nåt vis så stöter jag den ifrån mej. Då vill jag inte längre. Har frågat mej själv många gånger varför jag gör så. Om det kan vara så att man helt enkelt inte är redo för ett nytt förhållande. Om man fortfarande sitter fast i klibbet från ett gammalt förhållande? Kanske man saknar någon fast man inte vill erkänna det för någon eller ens för sej själv. Har man dolda känslor för någon sen länge så kan det ju vara svårt att börja en framtid med någon helt annan.
Förhållanden har som allt annat både för och nackdelar. Skulle man ha en pojkvän skulle man inte träffa sina vänner lika ofta, och kanske inte göra samma saker som förr eftersom svartsjukan inträder i alla förhållanden. Men man skulle inte vara ensam heller.
Men jag antar att jag inte vill inleda något nytt med någon helt ny nu. Det måste man ju känna sig säker på, och nu är det inte mycket som är säkert.
Godnatt sov gott folk
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
|||
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 |
|||
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
|||
23 | 24 |
25 | 26 |
27 | 28 |
29 | |||
30 |
|||||||||
|