Tjo! 

Dryg dag idag. Sov till halv två! Händer aldrig   Och jag vaknade av att näsan rann som vanligt, det gjorde ont i halsen och det kliade i öronen     Så gick upp och åt 'frukost' och Helen ringde till vårdcentralen, för att se vad jag skulle kunna vara allergisk mot. Men man kunde tydligen inte åka dit och göra testet så får vänta till jag kommer till Stockholm igen, sen får jag kolla upp det. Men jag städade rummet idag, dammade o.s.v Och jag nös och hostade så jag trodde jag skulle avlida så Helen sa att jag fick gå därifrån så hon städade själv. Jag börjar anta att jag är allergisk mot damm.

Ikväll åker Jaqueline och Adam hem med mamma. Och jag stannar till söndag. Har fortfarande folk kvar att träffa, hehe. Imorron ska jag träffa Helena och Felicia, får se vad vi hittar på. Sen när jag åker tillbaka börjar skolan igen and everything goes back to normal. 

Så jag antar att detta är min början på året. 

Pusshej 

Hejsan hoppsan!

Nu var de längesen och idag är det årets första dag. 1 januari 2012.

Jag har inte skrivit för att jag inte suttit vid datorn överhuvud taget sen jag kom till Skåne. Jag jublade ut det gågna året inatt hemma hos Nicce.

2011 har vatt ett år med väldigt blandade känslor. Det har hänt både bra och sämre saker. Och saker jag aldrig nånsin trodde skulle hända. Hela året har jag hållt mej singel! Tror att jag behövde det. Men nu börjar det bli lite småtråkigt. 

I somras flyttade jag. 60 mil ifrån allt jag vet. Det var en stor ändring för mej. Men det går bra. Jag kommer till Kristianstad ofta, och när jag kommer hit så finns alltid vännerna som jag träffar. Och nu sitter jag här och har vart här snart en vecka. Så en vecka kvar. Och jag har redan träffat en massa i kontaktlistan! Jag försöker ta mej tid att träffa folk jag inte sett på flera år. Och tiden finns.

Tack gud för att det finns lov! Och tack gud för att jag har dom bästa vännerna i världen!

Som alltid kommer till mej när jag är här nere, och som till och med kommer upp för min skull, till Stockholm. 

Detta året har jag sett vilka vänner som har stannat, och vilka som tyvärr inte var nåt för mej. För jag kan säj att jag saknar dom gamla tiderna när alla var tillsammans och var vänner. Men det höll ju inte föralltid.

Jag är glad för dom som finns kvar hos mej för dom vet jag är sanna. Dom känner jag att jag bara kan "vara" med.

Och vissa kanske man kan ge en liten chans igen, även om man inte blir bästisar igen... Hmm. Eller så är det bara någon liten stark del av mej som saknar det för mycket för att släppa taget helt. Kalla mej knäpp   

Jag välkomnar det nya året. Jag ser fram emot allt som kan hända och som kommer att hända. Själv har jag inte den blekaste! Och det känns jättebra!  

God fortsättning!  

Idag är det dagen med stort D.

Dagen alla har väntat på. Liten som stor. Efter klapparna, julmaten, fixet och kanske minst städningen.

Vi la julklapparna under granen igårkväll och imorse öppnade vi dom. Alla blev mycket nöjda. Och om en halvtimme börjar Kalle Anka på TV och efter det blir det julmat. Det blir bara familjen men det tycker jag ska bli mysigt. Senare ikväll ska vi åka till kyrkan i Sollentuna.

Julen är den finaste högtiden jag vet. Det är tiden för vänner att umgås, tiden att förlåta gammalt och grått. Tiden att bli sams. Det är en känslomässig tid då vi tänker tillbaka på förrgångna jular, och tänker på dom som vi saknar. Det är också tiden att glädjas åt allt det som vi har, och tänka på andra som inte har det så bra. 

Jag önskar alla det bästa och en riktigt god jul!          

Maybe our mistakes are what make our fate. Without them, what would shape our lives?

Perhaps if we never veered off course, we wouldn't fall in love, or have babies, or be who we are.

After all, seasons change. So do cities. People come into your life and people go.

But it's comforting to know the ones you love are always in your heart.

And if you're very lucky, a plane ride away.

Från 4de säsongen av Sex and the City.

Perfekt avsnitt. Finns inte bättre   

Sometimes I can't help of wonder what a twisted world we're livin' in...

Jag kanske har tråkigt men ibland när jag tänker efter så undrar jag verkligen.

Hur började allt? Hur började livet på jorden?

Varför valdes just jorden att bli den planet där det skulle komma att finnas liv?

Hur utvecklades språket, tänkandet? Det kan inte ha funnits där hela tiden, så de första människorna på jorden kan inte ha haft det lätt.

Som Johan Glans säjer: Hur tänker man, om man inte har ett språk att tänka med?

Ibland tror jag att saker och ting kan ha utvecklats lite för bra. Om man tittar på världen idag skulle den kunna ha varit bättre. Den skulle säkert kunna ha varit sämre också. Men det finns för mycket fattigdom, kriminalitet, för mycket mord och bedrägerier. För många fall för att något ska bli löst. Människor kan inse att dom har stora problem och att de kan sätta andra människor i fara, gå in och säja detta - och ändå inte få hjälp.

Och så tänker jag, vad gör lilla jag på jorden? Just jag. Med alla mina tankar. Med mina ljus och mina brister?

Hade min mamma aldrig träffat min pappa så hade jag aldrig funnits. Det kanske hade funnits nån som liknade mej. Till hälften eller så. Men det skulle inte vara jag. Och denna person skulle fått en annorlunda uppväxt och andra syskon. Alltihop skulle utvecklas annorlunda.

Så, jag vill säja att jag är glad att saker är som dom är. Jag är tacksam för det. Man kanske aldrig ska säja "Varför blev det inte sådär? Varför gjorde jag inte annorlunda?" Utan jag tror att man ska vara glad att det blev som det blev, för nånstans hade det nog en mening.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag väckte mamma mej vid 9. Vi käkade frukost och sen följde jag med henne till tvättstugan där jag lärde mej lite. Sen gick hon till jobbet vid 10 så jag hämtade sista tvätten själv. Efter det åkte jag och hämtade Adam från hans skolavslutning, sen åkte vi direkt till Coop för att handla. Vi packade typ 4 fulla påsar och försökte ta med dom hem. Det var ingen lätt match. Vägen som oftast tar ca 10 minuter att gå tog nu 45 minuter. Har vatt helt slut hela dagen och inte orkat göra något speciellt mer än att städa garderoben och baka muffins. Senare ikväll blev det pop corn och Sex and the City. Fett skönt med jullov även om dagen inte har varit allt för slapp, haha.

Gnite   

P.S Max Tyniec är en snäll liten pojke som man kan lita på och när han kommer på besök så kan man inte låta bli att vara glad, vilket humör man var på innan   Max fixar humöret!

(Önskemålet om vad jag skulle skriva om)

Sista dagen i skolan idag. Sen har jag jullov! Ska bli superskönt! Är ganska skoltrött....

Men det är ju bara mitt femte år på gymnasiet !?

Fick tillbaka matteprovet idag, och det var en uppgift ifrån godkänt för första gången på flera år....

Så trött blir jag. Hur många gånger ska man behöva göra samma omprov innan jag klarar det?

För er som inte vet så läser jag matte B för tredje gången. Jag har försökt läsa det en gång på varje gymnasieskola jag har gått på, och alla prov har gått ungefär såhär så kanske ni förstår hur trött jag är på matte just nu.

På tal om något roligare så är granen inhandlad och klädd, dom flesta julklapparna köpta och inslagna. Julmat ska köpas i veckan. Snön finns kvar därute och på lördag är det julafton.

Det är typ bara 11 dagar kvar på hela året. Det har gått helt sjukt snabbt och det har blivit så mycket annorlunda. Som man aldrig trodde att det skulle bli.

Jag och mamma tittade runt lite på internet på lite au pair grejer igår... Funderar på att göra något sånt. Tror att det hade vatt jättekul om man hade varit på ett ställe man tycker om. Mamma säjer att om hon hade varit jag så hade hon ångrat sej om hon inte hade gjort det.

Ska se om det finns något till nästa år.

Nu ska vi ha avslutning i skolan. Lägger in fler inlägg senare.

Pusshej!

Tjo

Ligger och tittar på resten av Sex and the City- filmen som jag aldrig hann se klart igårkväll. Jag startade den och sen somnade jag. Vilket betyder att typ hela filmen är kvar att se, haha.

Gick upp vid halv elva idag, åt frukost och så sen gav vi oss iväg till centrum för att hitta julgran. Hittade en jättefin så köpte den och en ny julgransfot och sen släpade vi hem det.

Sen fick jag göra mej klar och åka till söder. Hittade till Katarinakyrkan där Danny och Jonah skulle sjunga. När jag kom dit träffade jag Jennifer, Marika och deras kompis. Sen gick vi in för det regnade.

Efter ett tag kom Agnes och Marina. Och så började julshowen och tyckte den va väldigt mysig faktiskt.

Lite kul att jag nös tre gånger högt precis när allt började och sen fick jag näsblod. Nån snäll människa gav mej en servett...

Och så träffade jag Lena igen, mycket trevligt även fast det inte var nån lång stund.

När det var slut så hoppades vi att få träffa Danny och Jonah (Och Erik och Matte som hade vatt deras hemliga gäster), men så fort vi kom fram efteråt var Danny som bortblåst. Jonah trodde han skulle komma tillbaka men det gjorde han inte. Synd för nu vet jag inte när jag ser honom igen. Men träffade Jonah iallafall det var kul. Han såg mej så han kom och kramades. Sa att det var kul att se honom igen och han sa detsamma. Senare försvann alla och alla gick ut. Danny hade dragit med Janna och Jonah hade också försvunnit.

Men det var en bra konsert, och trevligt att träffa tjejerna igen.

Sen när jag kom hem så stod granen i sin fot redo för att kläs.

Satte på julmusik och så hjälptes alla åt att klä den. Den blev jättefin och det luktade så gott om den!

Undrar egentligen vem som kom på att man skulle ha träd inomhus under julen, haha.

Nu ska jag titta vidare på min film.

Kul när man får höra att folk gillar det jag skriver. Tack!

Vad är på riktigt? 

Jag menar föralltid, utan att svika och lämna. Typ ingenting egentligen. 

Hur många har inte sagt att dom skulle finnas där när som helst, forever and ever?

Du finns inte i mitt liv längre och det var ditt val. Jag försökte men du nekade mej. Flera gånger. Vad var det som hände? 

Nu när jag ser hur du är nu och hur mycket som inte är sant av det du säjer, för så pass mycket kände jag dej på insidan ändå, så skulle jag inte vilja ha dej tillbaka. Det är bara bullshit. 

Det fanns ingenting som vi gjorde utan varandra, typ varje dag efter skolan, varje helg, dygnet runt. Vad jag gjorde, så gjorde du det också. Och vad du gjorde - så gjorde jag det. Det fanns inte att dissa varandra då, för det vi kallade det då hette "äkta." 

Men detta äkta varade inte så länge. Det behövdes tydligen inte så mycket för att det skulle förstöra alltihop. Alla sa till dej, sa åt dej att alla dina vänner kommer till slut gå förbi dej så som du nu går förbi alla dom. Men du lyssnade inte, du visste att bara du hade rätt. Men det hade du inte. 

Vår vänskapsrelation växte inte längre, utan den blev mindre och mindre. Du frågade aldrig efter mej igen och jag tröttnade till slut att försöka. Till slut var det inget kvar alls. Och det var väl svårt att förstå antar jag. Efter flera år. Men nu är det som det är och whatever. Jag mår bra.