När ska karusellen sluta snurra? När ska gröten sluta smeta?

Allting vänds upp och ner, och dras åt alla möjliga håll. Känslorna, viljan, allt just nu.

Vad är rätt och vad är fel? Än är nog inget bestämt, även om någon säjer så. Om vi kommer fram till en bra lösning, kan det stanna upp där? Kan vi stanna och simma lugnt och släppa det som tynger våra axlar? 

Önskar att man kunde hoppa över vissa dagar för dom är totalt meningslösa. Men kanske den skiten som hände den dagen hade kommit nästa dag istället. Det verkar vara nåt som måste hända, om inte den ena dagen så den andra.

Det känns som att jag tänker och tänker men jag kommer ingenstans. Hjärnan går på helvarv, och ju mer jag tänker desto konstigare och suddigare blir det för mej. Känns som en blackout, typ allt som dyker upp i huvet är: Ööööehh!?

Kanske det bästa sättet att tänka är att inte tänka. Kanske ska man bara göra det som faller en in, första tanken.