Hej! Vaknade idag vid tio och gick upp och gjorde vid mej och åkte in till stan runt elva. Mötte Agnes, Lovisa och Marina och nårra andra. Gick och köpte mat på MC direkt och sen ställde vi oss framför scenen i Kungsan. Det visade sej ganska snabbt att jag valt fel skor med tanke på att vi skulle stå där i nårra timmar. Så stod i strumporna. Det går ju bra det med, haha.

Klockan 16:00 drog det äntligen igång. Då hade också Angelica kommit   

Agnes, Alvaro, Sons of Midnight, Dead by April, Danny, Loreen, Moa Lignell. Allt möjligt. Också körde roliga Ola Lustig sin egen EM låt. Det var jättekul iallafall. Rösten blev ganska förstörd där på slutet när Danny och Loreen kom. Gav allt jag hade   Men vid halv 7 var det slut och vi gick bort till staketet.

Där träffade vi Bella och så hittade vi även Anton som vi tog kort med och kramades med. Sen bestämde vi oss för att gå därifrån eftersom det var jättemycket folk och om Danny ens var kvar där inne skulle han inte ge tid till att träffa alla dessa. Så jag Bella och Olivia gick till MC igen och Agnes och Marina åkte hem. Där inne träffade vi Maikel som kände Bella så vi satte oss ner med honom som var där med Mikael, Filip och nårra andra jag lärde känna sen som också kom från samma Idolsäsong. Mycket trevligt.

Det är märkligt att världen är så liten, för vid detta lilla bordet vi satt vid på MC satt en som jag gått i parallellklass med och en som var bästavän med en som gick i min klass då. Tog tåget hem sen och hade följe med Petra. Kom hem vid 9 och har precis ätit och sådär. Känner mej helt död i hela kroppen. 

Tack alla för en underbar dag!     

Var är sommaren? Om en halv vecka är det sommarlov och student och jag känner att det förmodligen kommer bli en typisk svensk sommar dethär året också. 15-16 grader, sol två gånger i veckan. Jag hoppas verkligen att jag kommer komma iväg till USA. Jag har jobbat hårt för detta i ett halvår nu. Nu får det inte bara försvinna.

Har ni tänkt på dethär med timing? Hur livet timar allting. Och ibland timar väldigt dåligt. Om jag hade fötts tio minuter senare hade kanske hela mitt liv sett annorlunda ut. Om jag hade valt att gå till skolan en dag istället för att ta bussen kanske något hade hänt på vägen som sen satt igång en kedjereaktion till att slutligen en stor händelse inträffar. Om jag inte hade bestämt mej för att göra slut med en person, hade vi fortfarande varit tillsammans då?

Så många tankar och frågor som aldrig kommer att kunna få svar.

Ibland händer saker som man verkligen inte vill. Till exempel när man förlorar någon i en olycka.

'Om bara inte det hade hänt...'

'Vi hade kunnat rädda situationen...'

Men jag undrar om man hade kunnat det. Jag tror inte det.

Om det så gällde livet skulle vi inte kunna fånga en boll för att rädda någons liv. Om det är meningen att det ska hända - så händer det.  

Fick helg redan i tisdags, så har tre dagar ledigt innan det är två dagars skola och sen student.

Känns inte alltför jobbigt   

Vet inte riktigt vad för intressant jag ska skriva idag. Det här är mitt nu. Min nutid. Och jag har alltid velat leva i nuet och inte oroa mej för mycket för framtiden, men ibland måste man blicka framåt. Veta vad man vill, vem man vill vara med, vad man vill göra. Iallafall fundera lite smått.

Tusen frågor som bubblar upp inom en. Gör jag rätt? Ska jag fortsätta, ska jag chansa? Eller ska jag gå tillbaka till livet som jag kände till det innan? Jag vet inte.

Det är inte lätt. Vad jag gör nu kommer att spela roll. Jag väljer hur mitt liv ska se ut. Och om jag fortfarande har en bit av mitt förflutna i mina tankar, kan man ändå gå framåt?

Are you ready to get into your future when your past is present?

Ett stort steg för mej, ett litet steg för mänskligheten

På de tre olika gymnasieskolorna jag har gått på så har jag under alla åren försökt plugga kursen matte b och få godkänt i det. Under en längre tid la jag allt åt sidan som hette matte. Jag var inte alls med på lektionerna. Resten av klassen läste matte a och det fanns ingen som kunde sitta ner och förklara för mej. Så  vad hände? IG, IG, IG på varenda prov jag fick tillbaka. Varje år. Vilket sänkte självförtroendet för den här grejen otroligt mycket. Jag visste vad jag skulle få varje gång provet hamnade i min hand igen. 

Men det kom en vändpunkt. Och den vändpunkten kunde jag inte se komma för 6 månader sedan.

Om en vecka tar jag studenten och jag kommer gå ut med ett stort G i kursen.

Jag fick tillbaka ett prov för 2 månader sen, och till min förvåning och stora förtjusning stod det inte IG på provet. G - stod det. Det var godkänt. Då kände jag tårarna bränna bakom ögonlocken. 

- Du klarade provet Lollo, sa Per Arne. Bra!

Jag minns att han sa det, och jag minns vad jag tänkte.

'Har jag klarat denna så ska jag klara dem allihop!' 

Så jag satte upp ett schema med min lärare. Vi bestämde när jag skulle göra de andra proven som jag hittills inte klarat. Och jag satte mej varenda gång där hemma, med mamma till hjälp. Och pluggade hela dagarna. Jag tog bara paus för att äta o.s.v Det var det enda jag gjorde. Jag gav mej fan på att jag skulle klara det.

Sen stängde matteläraren in mej i ett litet rum där jag fick sitta och skriva. Och jag klarade det. Jag klarade allihop. Jag fick G på alla proven. Och varje gång han bekräftade detta fälldes nårra tårar från mina ögon. Jag växte. 

Sluta aldrig tro. Sluta aldrig tro på er själva, för ni kan. Även om ni är säkra på att ni inte kan och har gett upp allt hopp så kan ni. Jag har haft svårt för matte i hela mitt liv, men jag klarade det. Kommer ni till vändpunkten och börjar se ljuset så fortsätt. Ni klarar det. Jag kände att jag skulle kunna klara precis vad som helst när jag fick det här betyget. Vad som helst, för nu hade jag klarat det svåraste av allt. 

Flyttningen 31/5 01:00

Sitter just nu och tittar ut genom fönstret och väntar på att en grön lastbil ska svänga runt hörnet med sista lasten. Klockan är tjugo i ett på natten och jag är ensam uppe. Mamma och Smulan ska komma med sista lasten och jag hoppas att det blir snart eftersom vi måste åka in till stan för att lämna tillbaka vår lånebil, innan vi går och lägger oss. Och visst hade det gått bra men vi ska upp tidigt imorron för att åka till Skåne också. Tåget från stan går 8:20… Vilket betyder att jag skulle ha behövt sova för längesen.

Dagen har varit katastrofal. Den började mycket bra av en händelse jag kommer nämna senare. Vi har varit i full gång i 12 timmar. Och det är inga långa pauser vi har tagit. Bara äta under dagen har varit ett problem. Det har givits mycket blod, svett och tårar idag och det är sanning. Mina armar känns som de är gjorda av spagetti. Orkar knappt hålla i ett täckte längre. Jag hoppas att de kommer tillbaka snart.

Jag vill tacka alla fina människor som hjälpte oss att få allting på plats. Helt otroligt, utan dem hade det aldrig någonsin blivit färdigt. Tack till familjen, tack till Ogge, Agge, Marlene, Oskar, Dick och Ann-Marie.

4 juni 2012

Sitter i skolan nu, och lektionen börjar snart. Fick åka till skolan ifrån Rotebro imorse, kändes annorlunda. Höll på att flytta hela torsdagsdagen, kvällen och natten. Sen åkte vi till Skåne i fredagsmorse. Det var på håret att vi hann med vårt tåg så allting står i totalkaos hemma i lägenheten nu. Man hittar verkligen ingenting. Började leta efter pastakartonger när vi kom hem igår till röran typ mitt i natten, utan resultat.

Har haft en bra helg nere i Kristianstad. Kom dit vid klockan 13 i fredags, och firade pappa på lördagen. Sen gick jag på förfest med Caroline och Felicia hos Jimmi i stan. Sen drog alla ut på Banken och sen blev det också lite efterfest med singstar haha. Träffade massa nya människor, mycket kul. Det blev en kort visit den här gången så på söndagskvällen blev det hemfärd igen. Det var min helg kortfattat. Skulle kunna skriva mycket längre men så blir det inte idag. 

VARFÖR TROR VI STARKAST PÅ VÅRA SÄMSTA OMDÖMEN?

Ja, varför är det så? Helt oberoende på hur många 'du är bäst!' och andra uppmuntrande kommentarer man fått så är det de negativa kommentarerna som man kommer ihåg. Om det så bara är en enda och den lämnar dej med orden 'du suger' så är det den som fastnar. 

Det kan vara mycket svårare att lita på de snälla orden, man tror att de är påhittade och av någon anledning inte är sanna.

Men säkerligen är det tvärtom. Att de negativa orden är påhittade på grund av avundsjuka, eller liknande, som man använder sig av för att kränka en person och genom det verka bättre själv.

Varför är det så svårt att tro på att vi faktiskt skulle kunna vara bra?

Varför tror vi starkast på våra sämsta omdömen? 

  VI VANN SVERIGE!   

Kan ni fatta det? För det kan inte jag! Eurovision song contest kommer att hållas i Sverige nästa år.

Det började spännande och Loreen hade i slutänden samlat ihop 18 tolvor från länder ifrån hela världen. Hon fick poäng av 41 av 42 länder och slutade på 372 poäng, vilket också var nära på att bli rekord! Jag är fett stolt. Stolt svensk. Jag trodde att damerna från Ryssland skulle ta hem segern, men Euphoria tilltalade alla och hon är nu den femte vinnaren i Sverige som vunnit Eurovision.

Lite kul tyckte jag att var att Aftonbladet skrev ut att hon vunnit överlägset när det var ca 4-5 röstningar kvar. Dom är inte sena dom inte. Så jag vill verkligen säja grattis Loreen, för det gjorde hon bra! 

Hej! 

Har varit med klassen på Fjärderholmarna idag. Har legat på en brygga och solat precis hela dagen. Så glad blir man av det underbara vädret   Sen efter det så blev det käk på BK. Imorron blir det att gå ner till centrum för att fixa studentklänning. Känner att det är dags nu. Har även bokat tid för hälsokontroll på vårdcentralen inför USA. Hoppas att jag hör ifrån familjen snart.

Imorron är det Eurovision! Allting kan hända, men vågar inte hoppas på vilka man vill ska vinna, eftersom det aldrig blir som man vill i den tävlingen. Den med det konstigaste numret vinner   

Och på söndag blir det Grönan, wiie.

Nu ska jag gå och göra absolut ingenting och hoppas att vädret fortsätter som det varit hela denna veckan   Puss    

Gammal bild