DEL 2

Sedan gick vi ut. Och gick in på flygplatsen för att leta reda på vår stora väska. Men vi hittade inte den någonstans. 

Till slut stannade vi och frågade en tjej som var med på vårt plan, om hon visste var de lade väskorna där man 

skulle hämta dem. Det visade sej att vi hade gått rakt förbi den platsen. Så vi gick tillbaka och tog den. 

Sen väntade jag inne medans mamma gick utanför för att röka. Sen gick jag ut till henne. Vi stod precis vid en busskur 

och där skulle snart flygbussen hämta upp oss. Inuti busskuren satt en karta över Stockholm uppsatt på väggen. 

Vi kollade vart vi skulle åka, vart Globen låg och allting. Sen kom flygbussen och vi hoppade på. 

Efter en stund frågade jag mamma hur länge vi skulle sitta där.

- 45 minuter ungefär.

Det lät mycket, tyckte jag. Så jag blev väldigt förvånad när vi närmade oss så snabbt. Sätena gick att fälla ner så att 

man halvlåg, och jag fick låna mammas mobil och se på musikvideor. 

- Är vi framme nu? frågade jag när jag började se butiker utanför fönstret. 

- Nej, skrattade mamma. Du är så van vid Kristianstad, att när du ser en affär så är man i stan. Men den här stan 

är mycket större. 

Resten av resan ägnade jag mej åt musiken som strömmade från snäckan jag hade i örat, och att titta på texten 

som stod baklänges på rutan. Det var väldigt svårt att läsa vad där stod eftersom det var dels baklänges och att 

det stod med små svarta punkter. Till slut kom jag fram till att det stod ungefär: Res billigt, res med flygbussen! 

När vi stannade hade det slutat regna ute och jag hade fortfarande snäckan i örat. Jag envisades med att försöka 

ha kvar den där samtidigt som mamma höll den stora väskan. Det gick inte. Så jag kunde inte lyssna mer. 

Nu var vi framme. Vi gick in i en jättestor byggnad. "World Trade Center Stockholm." 

Vi gick in och vi skulle gå på toaletten. Sen gick mamma först ut och det var en konstig dörr. Man var tvungen att 

trycka på någonting för att den skulle öppnas och jag hann inte se hur mamma gjorde det. Så hon gick och såg 

inte efter sej. Så hon såg heller inte mej som inte kom ut. Så jag var tvungen att skrika på henne. Då vände hon 

sej om och hjälpte mej ut. Sen köpte hon två bullar till mej och och RisiFrutti till sej själv i cafeterian. 

Vi satte oss på något som liknade en slags mur där inne, och åt. Sen ringde mamma en massa telefonsamtal. 

Till en kille som hon skulle träffa här i Stockholm, för att köpa en mobil av honom. Den skulle hon köpa till pappa 

eftersom han ville ha en ny uppfällbar telefon. Det tog ett tag innan de hade bestämt att vi skulle träffas utanför 

byggnaden vi var i. 

När vi hade köpt mobilen började vi gå runt i stan och stack i näsorna i närmaste affär. Vi gick in i en affär med

prydnadssaker och kramdjur. Mamma blev genast överförtjust i en liten gosekanin, med så mjuk päls att det 

kändes som om man höll i fjädrar. Sen gick vi till prydnadssakerna. Om det inte hade varit så vrålande dyrt där 

inne skulle mamma säkert ha köpt den lilla kaninen. Sen gick vi ut och in i nästa affär. En klädaffär den här gången. 

Nästan direkt fick jag syn på en brun stickad båtformad tröja som slutade ovanför magen. Jag bad mamma om att 

få prova den och det fick jag. Jag gick in i provrummet. Jag tyckte verkligen om den tröjan. När jag hade den på 

mej kom mamma in med ett par byxor som hon ville att jag skulle prova också. Så det gjorde jag. 

De var ljusblå och vid fickorna hängde ett stort "B." De satt så perfekt! De var som gjorda för mej, skulle man 

kunna säja. Mamma kom in med ett förtjust uttryck i ansiktet. 

- De byxorna ska du ha! Herregud vad de sitter fint! sa hon och granskade byxorna. 

- Jag vill ha dem, mamma.

Fortsättning följer...

Den närmaste tiden kommer jag lägga ut olika delar av en berättelse jag skrev för sju år sen, när jag var 13 år. Jag delar upp den därför att det är för mycket för att läsa från början till slut. Den dagen jag kommer att skriva om betyder mycket för mej och här kommer den första delen   Hoppas ni kommer följa den.

DEL 1

Jag vaknade innan väckarklockan hann väcka mej. Jag kände mej glad och hoppade ur sängen och bäddade den. 

När jag gjort det kom mamma in i mitt rum för att se om jag och Jaqueline var vakna, och det var vi. Jag log mot henne. 

Det var ett léende som betydde att idag skulle jag vara med om dagen som jag hade väntat på i så många månader. 

Det var en blick som utstrålade glädje. Jag gick upp och åt frukost efter att jag hade lyssnat på radion. 

De berättade att det var hysteri utanför killarnas hotell för alla fansen. Och att de hade åkt i en svart limosin dit. 

När jag åt frukost kom farfar in genom ytterdörren. Han väntade på min lillasyster som skulle till skolan. Han skulle 

följa med henne dit. Sen sa vi hejdå till varandra och de gick. Jag frågade mamma för femtioelfte gången om hon 

trodde att skulle skriva autografer, och då ställde hon också mej en fråga. Om jag hade tagit med någonting ifall 

de skulle göra det, och jag visade upp min pälsbeklädda anteckningsbok. Sen packade jag och mamma ihop resten 

och lade det till rätta i väskan. Nu var den proppfull. Sen kom farfar tillbaka igen. Vi drog ut väskan i hallen och vi

satte på oss ytterkläder. Nu var det dags. 

Hade jag glömt något? Jag hoppades inte det. Jag hade tittat på pappret som jag skrev för flera månader sedan i 

morse. Kikare, filmkamera, papper, penna, halsband, kamera och hörselskydd. Hörselskydden hade jag inte tagit 

och tänkte inte göra det heller. Biljetterna hade vi, vi hade allt. Så vi packade in oss i farfars bil och körde iväg.

Jag visste väl att det var något!

- Mamma jag har glömt min mobil!

Farfar släppte av oss på Kristianstad Airport. Jag läste på en stor affisch utanför: Om du nu bara måste lämna 

Kristianstad - res med Skyways! 

När vi skulle gå in började farfar gräva i sin plånbok. 

- Ta den här, sa han och räckte en femhundring till mamma.

- Nej! Det är alldeles för mycket! sa mamma.

Farfar räckte över femhundra-lappen till mej istället. Han ville verkligen bli av med den, så jag gjorde honom en 

tjänst och tog emot den. Vi tackade och gick in. Sen väl därinne sa vi hejdå till farfar. 

Den här flygplatsen var definitivt inte stor. En trappa till vänster och kontrollen till höger. Och om man fortsatte så 

kom man till ett slags väntrum. 

Vi satte oss ner vid gaten. Där fanns redan några. Jag undrade om dessa var de som skulle hålla oss sällskap på 

flygplanet. Isåfall skulle det bli mycket plats över. Här var kanske fem personer. Men allt eftersom tiden gick kom 

det in fler. Jag kände mej rastlös. Jag satt bredvid mamma som läste tidningar som låg utspridda. Sen lyssnade jag 

på en farbror som pratade i telefon. Han pratade högt. Sen satte jag mej ner igen och bläddrade igenom en tidning. 

Trist. Mamma skrämde mej när hon sa: Nämen titta! Det kommer ju levande människor därifrån! 

Sen tog vi på oss jackorna och gick ut. Måste mamma alltid skrämmas sådär?

- Detta flygplanet ser faktiskt inte speciellt nytt ut... sa hon. 

Jag försökte att inte bry mej utan gick uppför trapporna till flygvärdinnorna som artigt hälsade oss välkomna ombord. 

Vi satte oss ganska långt fram. Rad tre, eftersom det stod att man inte fick sitta på andra raden. 

Vi satte upp filmkameran och andra småväskor på hyllorna över oss. Den stora väskan hade vi lämnat in på 

flygplatsen. Mamma kanske hade rätt med att flygplanet inte var nytt - för sätena framför oss var totalt olika. 

Den framför mej var mörkblå, men den framför mamma var fylld med blommor. Inte riktiga blommor förstås, 

utan blommor på tyget. Vi spände fast våra säkerhetsbälten och sedan hördes det röster i högtalarna. 

Sen flög vi. Vi flög ifrån Kristianstad och dit jag hade längtat hela sommaren. 

De kom med en vagn med mackor, äppeljuice och kaffe till oss. Efter ett tag försvann mamma in på toaletten, 

och jag såg en skylt längst fram i planet. "Toilet Occupied." 

Den lyste när mamma låste dörren om sej, och när hon kom ut igen slutade den att lysa som att signalera att den

var ledig igen. Sen sa mamma: Jag tror att jag vet anledningen till att jag inte är rädd för att åka flygplan. 

Så berättade hon att det går över så snabbt om den skulle hända något, jämfört med t.ex en buss.

Sedan pratade vi om fenomenet moln. Vi kom dock inte fram till någonting. 

Sen tittade vi ut och såg att det var mulet och regnigt. Mamma blev besviken för hon ville inte shoppa i ösregn.

En stråle av regn susade snabbt förbi på fönstrets andra sida. Sen var det dags för landning. Det gick mjukt och 

lätt. En röst i högtalaren sa: Tack för att ni valde att flyga med Skyways, hoppas att vi ses igen.

Jag skrattade och sa till mamma att vi kommer imorron igen.

Fortsättning följer...

Hej!

Det gick inte att lägga upp videorna från i söndags på facebook men nu fungerar det på youtube iallafall. Kolla gärna in ifall ni vill få en glimt. Jag heter lolloofcourse. Man kunde max ladda upp 55 sekunder av varje, vilket jag inte alls fattar varför men ändå. 

Har en konstig känsla ibland. Väldigt ofta. Det känns som att jag går och sover. Massor av saker händer runt omkring mej men det är som att jag drömmer om det. Jag ser inte det riktigt. Det känns som om jag glidit upp med mina ögon upp i himlen och flygit ur min kropp, och tittar ner på mej själv. Det känns nästan som att kolla på film. Hela tiden tittar jag på mej själv och tänker: Vad ska hon göra nu?

Har ingen som helst aning om varför jag känner mej så, men jag hoppas att jag snart kommer få mina flygande ögon tillbaka och kunna känna att jag lever   

Jätteskönt med långhelg nu med. Nu är det snart slut på det hela. Min aupair-ansökan har för övrigt blivit godkänd i London och från och med nu typ kan familjer börja höra av sej   Är jättespänd och glad för det. 

Här är en bild på boysen, dock inte från i söndags för bilderna blev för suddiga    

Trevlig helg!

Kom ner till Skåne i torsdagskväll... där pappa hämtade oss med bilen i Hässleholm. Blev hem och sova direkt.

På fredagen så vaknade jag vid tio och sen åkte jag in till stan för att möta David eftersom vi skulle köpa bröllopspresenten tillsammans. Gick till Cervera och köpte det som önskades av brudparet vilken var en liten kopp med tillhörande fat för 599 kronor. Det var inte vad vi hade väntat oss, men den köpte vi iallafall. Sen gick vi bort till systemet och sen också Partaj där jag köpte ny navelpiercing. Sen åkte vi hem.

Hemma var bröllopsfixeriet i full gång... och ingen satt ner längre än den behövde   

Det var lite roligt att se på hur båda två stressade omkring fast det egentligen inte fanns någonting att göra. Dom skulle en sväng till kyrkan och fixa någonting så stannade hemma till klockan fem innan jag gick hemifrån för att träffa Lotta.

Var mycket längesen jag såg henne så det var bara kul att ses igen. Var ute och sen hemma hos henne till elva på kvällen, sen var hon gullig och gav mej skjuts hem.

På lördagen vaknade vi alla vid 9-10 tiden... och så skulle alla göra vid sej.

Detta var ju dagen med stort B. Jag och Jaqueline väntade med att fixa oss så vi fick det lite stressigt sen när locktången tog mycket längre tid än vad vi hade tänkt. Men det blev bra iallafall. Vi hade blåa klänningar, silverhalsband, blåa klackskor och lockat hår. Och Helen och pappa var jättefina verkligen, likaså David, Adam och Marcel.

Pappa och Helen åkte i förväg när dom skulle till fotografen och då stannade vi hemma och väntade på att farmor och farfar skulle komma och hämta upp oss.

Vi åkte till kyrkan och stod och väntade... på gästerna med papper och ris som de skulle få. När alla hade gått in och satt sej så kom Pappa och Helen i en jättefin bil och så kom de in till oss i kyrkan. Helen började gråta lite smått när hon såg oss uppradade alla 'barnen'.

Det var fint att se att hon uppskattade det    

Sen ställde vi oss på led.

Adam- Marcel.

Pappa- Helen.

David - jag.

Och Jaqueline.

När klockorna ringt färdigt... började musiken och så gick vi in. Jag hade jättesvårt att hålla minen där uppe vid altaret när jag såg Helens tårfyllda ögon när hon tittade upp. Så kunde inte hålla in det till slut. Det gick jättesnabbt i kyrkan och Isabell sjöng jättefint!

Efteråt gick alla ut i regnet där det togs en del bilder innan vi åkte iväg till golfkrogen.

Det var ett fint ställe där det redan var dukat på många bord och namnskyltar var utdelade. Allting var färdigt. Vi åt och sjöng snapsvisor, sen dansade vi och drack lite. Sen blev det frågesport som jag och Joakim vann, så vi vann en drick i baren hahah. Sen skulle det lekas lite och skäras tårta. Allting var supergott och sen dansade man nästan hela kvällen vilket var superkul. Vi var där till ungefär tolv på natten sen åkte Pappa och Helen och sov på hotell och vi andra åkte hem till oss, med Helens föräldrar och sov.

Nästa dag var jag med Anton lite... innan jag skulle fara vidare mot Malmö där jag hade biljett till att se mina gamla kärlekar för tredje gången i mitt liv. Backstreet Boys. Det var en riktig upplevelse. Inte det roligaste att gå ensam men alla minnen dök upp och man kände sig som 14 år igen. Det var en riktigt bra och helt fantastisk show!

Jag har tittat på videor jag filmat hela dagen fram och tillbaka. har försökt att lägga ut på facebook men det enda som händer är error   

Jag tänker absolut fortsätta åka och se dom om dom fortsätter att besöka vårt vackra land.

Det är det värt.

Det har varit en jättefin helg, helt underbar och skulle mer än gärna spola tillbaka tiden och göra det en gång till  

Jag träffade en kompis idag som jag inte träffat på väldigt länge. Men som jag brukade umgås med dagligen för ett par år sen. Vi har hittat på så mycket kul under åren vi känt varandra och kom på att vi saknade det lite grann så vi bestämde att vi skulle ses idag.

Vi har pratat om allt mellan himmel och jord, verkligen. Gamla tider, allt som förändrats genom åren. Och det var nästan allt. Allt har förändrats.

Alla människor vi kände, ingen är densamma som den var innan.

Den som inte var nåt pojkvänsmaterial då är nu sambo. Den som absolut inte kunde tänka sej att gilla en särskild tjej är nu tillsammans med den. Den som alltid tröttnade är helt annorlunda nu. Den som inte ville ha en kyss av sin pojkvän har nu dom flyttat ihop och har två katter.

Jag antar att allting ändras om man hittar den rätta.

Vi har säkert också förändrats. När man tänker tillbaka på saker man har gjort och sagt kan jag inte låta bli att tycka att jag har varit otroligt dum under åren, under vissa tillfällen. Man har sårat människor genom att bara få en ide och sen köra på den. Fast det var ju nårra år sen så kan inte säja att jag var speciellt mogen då. Om jag fick en tanke från ingenstans att jag för tillfället inte ville vara med den personen så gjorde jag slut. Det kvittade om det var på nyårsafton eller på vår 5månadersdag. Jag fick det för mej bara.

Det kändes bra idag, men ändå konstigt att vara på samma ställe, och prata om samma saker som man gjorde förr - fast allting är helt förändrat nu.

Jag kom och tänka på den låten Danny sjöng som sistalåt i Gävle på sin sista turnédag i somras.

Everything must change
nothing stays the same
everyone will change
no one, no one stays the same

ng become the old
and mysteries do unfold
for that's the way of time
no one, and nothing goes unchanged

There are not many things in life one can be sure of
except rain comes from the clouds
sun lights up the sky
hummingbirds fly

Gav mej iväg till skolan vid tjugo över åtta imorse och redan då var det 14 grader ute. Helt sjukt.

Hoppas att värmen inte försvinner nu igen.

Det är i mitten av maj redan så nu säjer vi hejdå till minusgraderna och hej till sommaren!

Längtar efter heta sommardagar, och ljumma sommarkvällar tillsammans med människor man älskar att umgås med   Iallafall så heta dagar som Sverige-klimatet tillåter. 

Jag tror att denhär sommaren kommer bli helt underbar.

Har lång rast nu för blev klar med religionsprovet jättesnabbt. Det lönar sej att träna på läxan ibland.

Efter skolan ska jag hem och packa ihop mina saker, och laga mat så vi käkar innan vi sätter oss på tåget. Annars kommer vi nog svälta på vägen   Och ikväll vid 23 tiden kommer vi sitta i en bil i Skåne.

Imorron ska jag träffa en tjej som jag inte träffat på jättelänge. Så mycket kul vi har haft. Ska bli kul att se henne igen   Sen på lördag är det bröllop som står på schemat. Och på söndag får vi se vad jag hittar på på dagen, men på kvällen blir det dra till Malmö och titta på Backstreet Boys iallafall. Riktigt bra tajmat att det är dagen efter bröllopet. Så man kan säja att allting är planerat den här gången. Det mesta iallafall.

Det är mycket pågång.

- Fler jobb som har hört av sej. Ska bara försöka få kontakt med dom igen.

- Aupair-grejerna går framåt.

- Narionella proven är i full gång och nu har jag bara matte kvar.

- Jag ska göra ett sista prov på geometri i matte b sen har jag klarat alla prov i kursen.

Det var inte så länge sen jag sa att jag inte hade klarat ett enda prov   det tar sej.

- Studenten och flytten närmar sig med stora steg. Måste få allting nerpackat här snart. Det blir ju ingen lång flytt, men allting ska ju med. Och om lite mer än en månad så har jag gått ut skolan. Kan typ inte tro det.

Var på aupair möte i måndags. Snart är min ansökan klar att skickas till London för att godkännas.

Det tar sej som sagt.

Och imorron blir det resa ner till Skåne för bröllop och konsert i Malmö till helgen. Puss!

Tror ni på dethär med att det finns en för alla?

En soulmate som väntar nånstans på att du ska bli hans?

En som alltid kommer finnas där för dej när du väl hittar honom? Nån som väntar på dej i regnet, nån som möter dej vid bussen, nån som bjuder dej på glass? Nån som du alltid kan lita på, vad som än händer. Och hur många gånger ni än bråkar så blir ni alltid sams?

En som är rätt liksom.

Jag vet inte om jag tror på det, men jag önskar att det vore så. Man kan vara skeptisk till kärlek när den förvandlas till nåt annat än man trodde att den var - rakt framför ögonen på dej, om och om igen. Men jag saknar känslan av att ha nån där. Nån som alltid finns.

Allting har sina för och nackdelar som sagt.

Imorron blir det möte med aupair saken, efter skolan. Blir nog bra   Har varit i stan med Marina idag, jättekul   och imorron inleds veckan med skola igen. Soft att det inte är så mycket kvar nu.

Måste hitta studentklänning med!

Godnatt!