Danny Saucedo.

Jag vet inte ens hur jag ska börja förklara och beskriva hur fin du är.

Du är någon som funnits hos mej sen långt tillbaka. Sen innan jag träffade mina bästa kompisar, sen innan jag började gymnasiet, sen innan allt. Sen 5 år tillbaka. Då allting började.

Jag var 14 år och jag drömde så ofta om att jag ville träffa dej någon gång. Bara en gång i hela mitt liv! Jag visste att det skulle göra mej lycklig!

Och när den drömmen äntligen blev sann så var jag upp i himlen så glad! Första gången grät jag floder, och jag bara älskade mamma och pappa för att dom hade följt med mej så att detta underbara kunde hända.

Men detta hände bara inte en gång...

Jag har ingen aning om hur många gånger det har blivit.

Du har blivit en av dom mest stabila saker jag har i mitt liv. Jag vet inte hur konstigt det låter, men eftersom du funnits för mej sen innan mina bästa vänner så är det så. Du kom in i mitt liv när jag klev in i tonåren och nu när jag går ut ur den perioden och fyller 20 så är du fortfarande kvar.

Det är helt otroligt...

Jag är stolt över att kalla dej min förebild!

Du är den sortens människa som jag vill vara.

Jag har så många minnen, så många...

Genom vår, sommar, höst, vinter... Dag som natt...

Överallt i Sverige.

Och det jag är gladast för är att ingenting har förändrats. Förrutom att vi fått veta lite mer om varandra genom åren som har gått, och jag gråter inte efter varje gång.

Allt annat är det samma.

Nervositeten och tagget innan. Spänningen när man är framme, lycka när man är där, och glädjebomb när man åker hem.

 ~ Minnen som man skapat, och som stannar föralltid ~

Folk kan säja att det inte är värt att lägga pengarna på, men jag vet. Att ingenting i hela världen gör mej såhär lycklig, och för mej är det värt allting. Jag kämpar för det jag vill ha kvar.

Och efter dessa 5 totalt underbara åren som gått har jag absolut ingen plan på att sluta. Alltfler verkar osäkra på vad dom vill med Danny, eftersom allting känns som en tävling. Vem som känner han bäst och så vidare, men om jag skulle sluta för det skulle jag slutat för längesen.

Jag vill, kan inte och ska inte vara utan dej.

Jag älskar dej Danny Saucedo. Villkorslöst.

Idag vid klockan tre kom Bella, hennes pappa och syster och hämtade mej och så åkte vi ganska direkt till True Talent. När vi kom dit vid fyra var det redan mörkt. Och väldigt kallt! Typ dom enda som redan hade kommit var Jossan och Alice och Mona. Och två till. Stod där ute och muppade oss till klockan var kvart i sex och dom släppte in oss.

Sen när vi kom in tog vi lite gifflar och ställde oss i den nya kön. Där träffade vi Marina och Agnes! Danny kom ut och skulle signera lite, men tyckte inte det va rätt tillfälle o lämna boken med hundrataaaals skrikande ungar bredvid. Och då började dom släppa in, så jag gick till dörren. När vi hittade våra platser fick jag se att på stolen framför mej skulle MATTIAS ANDREASSON sitta. Wihooo!

Han kom sen när allt drog igång och i första pausen tog jag mod till mej att prata lite med honom. Frågade hur det låg till med EMD och musiken å sådär, och så knäppte vi ett kort. Mysig kille detdär.

I nästa paus tog också dom andra tjejerna kort med honom.

Programmet var jättebra. Dimitri vidare till final!

När det var slut så ville jag gå fram till Danny och lämna min bok. Vi gick fram till scenen. Sofia kom fram så pratade vi med henne. Hon tyckte mitt skal va coolt, hon skulle skaffa ett likadant sa hon, haha. Oså läste hon på framsidan på min bok ja skulle ge Danny.

Tillslut kom vi fram till Danny och han gav mej en kram.

Jag: Jag har gjort nåt till dej.

Danny: Har du gjort nåt till mej?

Jag: Aaaa, *visar boken*

Danny: Amen va fint! *Bläddrar och pekar, säjer att han känner igen* Ska jag läsa allt nu? Är det nåt jag inte får se nu?

Jag: Haha du får läsa det när du vill! Haha hmm.. Dom gamla bilderna asså... mm..

Danny: Åh jag vill läsa allting nu. Ska sitta och bläddra i denna sen!

Jag: Naawe.

Danny: *Kramar mej o pussar mej på kinden* Tack så jättemycket, det var jättegulligt, att du har lagt ner så mycket tid!

Jag: Det är så lugnt! Robin tyckte förresten inte att han liknade hajen som du sa!
Danny: *Skrattar* Hahaha neej!

Vi: Han trodde inte du tyckte om honom.

Danny: Jo jag tycker han är grym!

Sen tog vi en gruppbild, och sa hejdå.

Bellas pappa var en ängel som filmade när Danny fick sin bok. Hur snällt som helst, blev superglad!

Vill bara tacka för det!

Ska se om man kanske kan lägga upp den fast det inte hörs nå vidare   

Tack för denna dagen alla fina tjejer och Danny!